Min födelsedagshelg långt borta från Sydney!

Allmänt, Australien / Camping, Födelsedag, Nationalpark, Natur, Orm / Permalink / 2
 
Förra helgen var det min födelsedag och numera är det en 29-åring som skriver här. Nu är det bara 1 år kvar tills 30! Hur sjukt är inte det? Jag känner mig i alla fall fortfarande som 24, haha! Men när jag var 24 år så träffade jag Mitch och det var ju snart 6 år sedan, så tiden går ju verkligen så fort! 
 
Mitch hade planerart en överraskningshelg borta från Sydney eftersom min födelsedag är på en långhelg här i Australien. Både jag och Mitch har turen att ha våra födelsedagar nära en röd dag så vi får alltid en extra lång helg att fira. Vi åkte norr ut mot en nationalpark som heter Barrington Tops National Park. Den ligger ca 4 timmars bilresa ifrån Sydney så vi åkte tidigt i lördags morse för att komma upp mitt på dagen. När vi kom in i nationalparken så var vi båda helt chockade över hur vackert det var och hur högt upp det var. Campingplatsen vi skulle sova på låg på 1400m höjd! Så det tog ett tag att åka upp för alla ringliga grusvägar. Det första vi tänkte när vi klev ur bilen var hur kallt det var! Det måste ha varit runt 10 grader högst. Vilken tur att vi ändå hade med oss cyklarna för direkt efter att vi satt upp tältet så cyklade vi runt en "loop" runt toppen som var ca 50km, då blev vi varma igen. Det var första gången vi testade våra touringcyklar på grusunderlag och det var mycket tuffare än man kan tro. Eftersom vi är vana vid att cykla på bra mountainbikes med mycket fjädring vilket gör att det blir mjukare vid hårt och ojämnt underlag så var det väldigt annorlunda att helt plötsligt inte ha någon fjädring. I slutet av rundan var jag helt slut och kände knappt mina handleder och fingrar efter alla nedförsbackar med så mycket vibration på styret. 
 
Det var i alla fall värt det då vi cyklade igenom jättevacker och cool natur. Det gick från att se ut som tät skog till regnskog till torrt bushland. Vi såg flera kängurus och även två echidnas (vilket är lite som en igelkott). 
Så det var en välförtjänt och efterlängtad middag vi åt när vi kom tillbaka till campingplatsen. Mitch hade med sig en whiskey och jag lite gott rödvin som däremot fick drickas iskallt då det var ca 5 grader sent mot kvällen. Men vi hade en jättemysig kväll och det var så skönt att få krypa ner i tältet med flera lager kläder och känna sig varm igen. 
 
På söndagen var det min födelsedag och Mitch och jag vaknade i tältet så fort solen gick upp efter en ganska kall och obekväm natt i tältet. Direkt började vi prata om att vi båda hade hört en häst gallopera runt tältet mitt i natten och vi förstod inte förens senare att det varit en vild brumby (vildhästar) runt campingplatsen. Det var ganska häftigt då det är väldigt ovanligt att se dem i det vilda. Så även fast vi inte såg den så kunde man höra hur den sprang runt på fältet framför vårt tält. Man kände nästan vibrationerna i marken när den sprang runt. Först trodde jag att det var någon som var ute och red en häst mitt i natten och sedan trodde jag nästan att jag drömde för det är ju verkligen inget ljud man förväntar sig höra i naturen mitt i natten. 
 
Mitch gick upp och malde färska bönor och gjorde kaffe och god frukost på campingspisen och så fick jag mina presenter på picknickfilten medan vi åt frukost. Det var så mysigt och jag fick en så fin ring samt en bok och ett par cykelhandskar. Sedan var det dags att packa ihop tältet. Här slutar allt det mysiga med den här histroien. Jag är bakom tältet håller på att dra ut tältpinnar då jag helt plötsligt ser en brun/beige ORM slingra sig bort från där jag står!! Jag backar (förvånansvärt nog) sakta bakåt och säger lugnt till Mitch "Omg, there is a snake right there!" varpå jag sen springer därifrån så fort jag kommit bort från tältet. Mitch hann inte se den men jag tvingar honom att lyfta tältet (som tur var var alla tältpinnar redan borttagna) en bra bit därifrån så vi kunde packa ihop på säkert avstånd. 
 
När vi sedan packat in allt i bilen så skriker Mitch "Omg, there it is!!!" och jag ser ormen som nu är utanför busken med huvudet upp. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde vara så lugn men jag tänkte typ så logiskt att jag var ganska lugn och tänkte att det var rätt tillfälle att få panik. Så vi backar sakta därfifrån (vi var inte på attackavstånd när vi såg den igen tack och lov) men problemet var att bildörren står öppen och Mitch ville inte att ormen skulle ta sig mot bilen antingen in i bilen eller att den skulle slingra sig in under bilen. Så han börjar sakta gå framåt och jag försöker tvinga honom att gå runt till den andra dörren men han hoppar snabbt in i förarsätet och stänger dörren. Det kändes som att jag höll andan hela tiden medan han gjorde det här. Sedan backade Mitch sakta därifrån och tittade hela tiden på ormen (som fortfarande stirrade på honom) för att försäkra sig om att den inte kröp in under bilen. Sedan åkte vi där ifrån och stannade utanför campinginfarten och där gick Mitch igenom hela bilen innan jag vågade åka vidare. Fy fan, säger jag bara! Så himla läskigt! När vi kom fram till vårt nästa stopp vilket var ett mysigt bed and breakfast så googlade Mitch bilder på ormar och vi båda kom fram till att ormen vi såg var en BROWN SNAKE! Alltså Australiens giftigaste orm och den näst giftigaste ormen i världen. Jag sa till Mitch "Hoppas du njöt av den här campingupplevelsen för det här var den sista gången jag campade i naturen på obestämd tid!". Vilket han verkade förstå. Han var ganska chockad själv och jag såg sen hur han googlade ormbett och vad man ska göra i nödsitationer och speciellt med tanke på att vi var så långt ute från civilisation och ingen mobilmottagning. Jag var nästan glad på ett sätt att han också fick se den och förstå att min rädsla grundar sig i att dom faktiskt FINNS där ute och att man faktiskt stöter på dom och det är farligt. Eftersom den senaste gången vi campade och cyklade mountainbike i Wisemans Ferry så cyklade jag ju över en black snake så jag har fått nog av natur för en bra stund. Inte värt det för mig. 
 
Fortsättning följer om vår härliga helg (ja förutom ormen då). Det blir lite för långt att skriva om dag två här. 
  
Vi var de enda cyklisterna så det var verkligen som att cykla mitt ute i skogen utan något spår av andra människor.
 
Jag smakade lite whisky för att bli lite varm men klarade knappt av den klunken jag hade. Den var så rökig och verkligen inget för mig. 
 
En utav de två echidnas vi såg.
 
Kängurus vid campiongplatsen. 
 
Min otroligt fina ring jag fick av Mitch. Inte en "sån" ring hehe, den sitter som sagt på höger hand, inte att förvirra, hehe. Det är en raw ocean diamond ring som jag såg på en hemsida för flera månader sen och jag är helt kär i den nu. Så himla fin! 
 
Den här vyn vaknade vi upp till. Vackert nu men allt jag kan tänka på när jag tittar på det nu är ormar, haha. 
 
 

Utmaningen!

Allmänt, Australien / Utmaning, cykla, cykling, goals, träning / Permalink / 2
Jag kommer tyvarr att skriva det har inlagget utan svenska bokstaver da jag sitter pa min jobbdator. Det var nagra som behovde hjalp vid en rekrytering under lordagen och jag erbjod mig att jobba da jag verkligen inte tackar nej till extra lediga dagar just nu. Jag anvande ju upp all min semester nar jag akte till Sverige sa jag tar garna emot nagra bonusdagar ledigt mot att jobba en halv helgdag! 
 
Forforra helgen sa akte vi med bilen till nationalparken Ku-Ring-Gai Chase som ligger norr om Sydney. Den ar valdigt popular bland cyklister och Mitch cyklar dar valdigt ofta med sin grupp. Han hade sagt till mig innan att det var en del langa branta backar men att jag nog skulle klara det utan problem. Helt ovetandes om vad jag gav mig in pa cyklade vi ivag med en flaska vatten var pa cykeln och inga snacks eller energibars. Forsta delen av cyklingen gick bra och jag tyckte att jag klarade mig bra i de langa backarna och var pa vag att ta ut segern i forskott. Vi stannade vid vad jag trodde var halvvags vid en utkiksplats som herer 'West Head Lookout' som ni ser pa bilderna har nere. Sa har i efterhand sa hade det varit ett bra tillfalle att ata lite snacks. Kanske inte for Mitch da det har var en liten enkel runda for honom men for mig hade det nog behovts lite energipafyllning. Hur som helst sa cyklade vi vidare och Mitch sa att vi nu skulle ta en avstickare ner mot Akuna Bay (vilket ocksa var dar min nara van gifte sig for nagra manader sen, da jag var brudtarna). Eftersom jag akt ner med bil flera ganger ner till Akuna Bay i samband med brollopsforberedelserna sa visste jag hur langt ner det lag. Allt jag sag framfor mig nar vi svischade ner for den oandligt langa nedforsbacken var hur langt det skulle bli att cykla upp tillbaka till bilen igen. Jag kan saga att jag kampade tills mina ben inte kunde trampa mer! Jag gjorde misstaget att stanna till mitt i backen och da borjade mina ben skaka och jag kande nastan panik i luftroren for att jag fokuserade for mycket pa hur jobbigt det var. Efter en liten paus fortsatte den eviga klattringen mot toppen. I vissa delar cyklade Mitch till och med bredvid mig och hade handen pa min rygg och puttade mig for att ge mig extra kraft. Det maste ha sett sa roligt ut for forbipasserande bilar. Jaja, jag ar ju faktiskt bara nyborjare. 
 
Nar vi kom till bilen var jag sa slut att jag nastan ville satta mig ner pa asfalten och grata. Men har kan vi latt skylla pa energidipp! Jag har nu lart mig att jag MASTE ta med energi i form av banan eller energybars. Nar vi kom hem hann vi precis duscha och byta om for att sen ga ner till Mitch foraldrar for att ga pa hans lillasysters 21st party. Har i Australien ar 21st nagat man firar stort, lite som i USA. Jag var sa trott och orkade knappt sta upp pa festen. Men jag kande mig lite battre nar Mitch syster berattade att det ar folk i deras cykelgrupp som klivit av cykeln i den backen och gatt upp! Sa da kande jag mig helt plotsligt stark eftersom jag faktiskt cyklade hela vagen och inte gick en enda bit! 
 
I bilen pa vag hem fran cykelturen sa sa jag till Mitch 'never again' och menade att jag aldrig ville cykla ner till Akuna Bay igen. Men konstigt nog sa borjar det vaxa ett sug i magen nu pa att aka tillbaka och prova igen. Jag vill bevisa for mig sjalv (och kanske lite till Mitch, haha) att jag kan klara hela klattringen utan att stanna. Den har gangen tar jag med mig lite frukt och sa far jag se om det gor nagon skillnad. Totalt cyklade vi 47 km varav backen vi klattrade var 900 m konstant klattring uppfors. Sa nastan 1km uppfors. Inte sa konstigt att jag var trott. 
 
Aterkommer med resultat da jag vagat mig pa att prova igen :) 
 
 

Cyklade 67km!

Allmänt, Australien / Permalink / 4

I helgen cyklade jag min längsta cykeltur hittills på min nya cykel. Det var superfint väder i helgen (som vanligt höll jag på att skriva, det har varit den soligaste vintern på länge, det har bara regant 2 dagar sen jag kom hem från Sverige) så vi passade på att cykla ner till Cronulla Beach som ligger söder om Sydney. Vi cyklade mest på cykelvägar hela vägen och fram och tillbaka blev det 67km! Något som inte var så farligt som jag trodde när Mitch sa hur långt vi skulle cykla. Vi köpte smarriga bön och grönsaksburritos from Guzman & Gomez i cronulla och åt i solen bredvid havet. Så himla härligt. Mindre härligt var att börja cykla tillbaka med en burrito i magen, haha! Vi var så hungriga när vi kom fram så vi kan ha överbeställt lite om man säger så. 


Resten av helgen var rätt så lugn. Vi hade dinner party hemma hos Mitch syster med ett annat par vars bröllop vi ska gå på i Texas nästa år. Så vi hade massa kul att prata om. 

Cronulla Beach
Innan Ramsgate Beach på väg ner mot Cronulla
Älskar min espresso på helgen. Nu när jag undviker mjölk så dricker jag ju inga lattes längre så espresso och svart kaffe har blivit min nya grej.
Till top