En månad senare

Allmänt, Australien, Resor / Permalink / 3

Det har börjat blivit väldigt glest med inlägg här den senaste tiden. Den senaste månaden har verkligen varit en månad då jag inte känt alls för att skriva något. Mycket har hänt, mest tuffa och jobbiga saker som jag inte kommer att skriva om här. Men det har varit en tung månad och att blogga om det har inte känts rätt så därför har jag hållt mig undan från att skriva något över huvud taget. Men det har såklart inte bara varit tufft den senaste månaden. Mycket roliga saker har ju hänt också och jag väljer att fokusera på det istället. 

M och B's bröllop var ju såklart höjdpunkten i mars. Vilket bröllop det blev! Jag hade så himla kul och det känns redan så långt borta men jag ser fram emot att se alla bilder från fotografen snart. Då kommer alla roliga minnen komma tillbaka på en gång! Dagen går ju så himla fort! Jag förstår nu vad folk menar när man hör att brudparet ofta säger att dagen gick alldeles för snabbt. Morgonen då vi gjorde oss i ordning och fick hår och make-up gjort kändes som evigheter men sekunden efter att vi gick ner för altaret och cermonin var över så gick allt som på en sekund. Mitch och jag sov över i Newport över helgen då bröllopet var i dom trakterna. Även om vårt hotell var rätt så sunkigt så var det så skönt att vakna upp i ett soligt Newport och promenera till ett café för en mysig frulle följt av ett strandbesök. Precis vad kroppen behövde efter en lång dag med mycket champagne och festande.

Vad mer har hänt. Vi var uppe i Coolum på Sunshine Coast över påsken vilket var så härligt. Det kändes som sista beachdagarna för den här sommaren nu när det börjar bli höst i Sydney. Vi hade 5 dagar där uppe så det var tillräckligt med tid för att få en sista bränna och känna sig "klar" med sommaren. Det är konstigt för så kände jag nog aldrig när jag bodde i Sverige, att man är klar med sommaren. Visst kunde man längta efter vintermys och tända ljus ibland, men inte så pass mycket att man ville att sommaren skulle ta slut. Här är ju sommaren så himla lång och man hinner faktiskt tröttna på stranden och att konstant ha sand på golvet, i bilen och att ständigt gå runt i flipflops. Igår kväll gick jag och Mitch ut på middag på Coogee Pavilion och vi båda kommenterade på hur skönt det var att gå ut med långbyxor och tröja. Jag har ju en kärlek till tunna jackor så min säsong har äntligen börjat, haha!

I förrigår gjorde jag något väldigt spontant. Jag satt och scrollade på facebook och såg i en utav grupperna jag är medlem i att någon postade om att Thai Airways hade en rea på flyg till Stockholm. Jag hade inte allt planerat att åka hem den här sommaren men det här priset var för bra för att inte åka. Så helt spontant bokade jag en resa hem ensam och kommer vara hemma i 3 veckor under juni! Det ska bli så himla skönt och så mysigt att verkligen hinna spendera tid med mina vänner och min familj. Senast jag var hemma så var jag och Mitch där i en vecka och det var så himla stressigt att försöka klämma in alla besök. Mitch är såklart avundsjuk på att jag ska åka hem men vi tycker båda att det är bäst att jag åker själv. Dels för att han inte har semester att ta ut men också för att jag behöver spendera lite tid hemma ensam eftersom jag inte gjort det sedan jag flyttade till Australien. Så det var verkligen dags. Mitch sa att jag fick åka så länge jag åt 5 räkmackor åt honom, haha! Jag tror han är mer avundsjuk på att jag får äta räkmackor än på att jag ska åka till Sverige. Det är bara 1,5 månad kvar tills jag åker vilket också känns så himla lyxigt. Vanligtvis när en Europaresa bokas eller när någon ska komma hit så är det något som planeras ett år i förtid och det är världens längsta nedräkning. Men nu är det bara några veckor kvar! Jag kan fortfarande inte förstå att jag bara betalade 1000 dollar för en tur och retur hem. Dessutom med den bästa och snabbaste rutten med bara ett stop och 21 timmars resa. Score, säger jag bara! 

Bilgola beach som ligger i Norra Sydney. Här badade vi morgonen efter bröllopet.
Älskade coastalwalken. Bästa promenaden att samla sina tankar på. Här har jag gått många gånger och funderat på livet.
Fina Coolum! Där kan man verkligen koppla av.
Älskar att starta dagen där upp med en springtur barfota på stranden. Tur att jag gjorde det de två första dagarna där uppe innan jag smittades av den hemska magsjukan som gick igenom hela familjen under påsken!

Resten av sista Melbournehelgen

Allmänt, Australien / Permalink / 0

Här kommer ett gäng bilder från min sista helg i Melbourne innna Mitch flyttade hem till Sydney. Det är hela två veckor sedan! Livet i Melbourne känns redan så långt borta. Men jag kommer faktiskt sakna våra helger tillsammans där nere. Även om jag såklart föredrar att ha honom hemma hela tiden. Melbourne är verkligen en grym stad med så mycket att erbjuda i upplevelser, mat, dryck och natur. Mitch säger till och med att han skulle tänka sig att flytta dit men så säker på Melbourne känner jag inte däremot. Om ett fantastiskt erbjudande skulle dyka upp och det skulle vara i Melbourne så skulle jag nog vara öppen för idéen i alla fall. 




På Australia day mötte vi upp B och M som av en slump bokat in samma helg och till och med samma kväll som oss för att se Book of mormon musikalen. Här tittar vi på australian open från en gräsmatta och lyssnar på Triple J hottest 100 countdown vilket är en tradition på australia day! I år vann Flume med sin "Never be like you"
En perfekt Melbournekväll med bästa sällskapet.
Fika på Lune som har Australiens bästa crossianter utan tvekan!
Book of mormon var bland det roligaste jag sett i hela mitt liv! Om ni får chansen att se den oavsett i vilket land så SE den!
En av Melbournes tusentals underbara caféer.

Australiens sydligaste punkt!

Allmänt, Australien / Permalink / 1

I helgen när jag var i Melbourne så åkte vi äntligen på vår efterlängtade (och fruktade, enligt mig) lilla tripp till Wilsons promontory national park. Där hade vi planerat en hike som inkluderade en natts övernattning på en liten campingplats mitt ute i ingenstans. Jag måste först inflika innan jag fortsätter det här inlägget att det är sent på kvällen och jag skulle precis sova innan jag kom på att jag borde skriva det här inlägget, så jag ber om ursäkt på förhand om min svenska är pinsamt dålig eller konstig. Hur som helst, vi hajkade (säger man hajkade?) i cirka två timmar ifrån där vi parkerade bilen ner mot en strand som heter Sealers Cove. Hiken/hajken ner till stranden var helt fantastisk. Naturen växlade mellan stora berg med brända träd och spår efter massiva mud slides till djup skog och för att sen gå till djungel/träsk som till sist ledde oss till en paradisstrand. Jag hade såklart varit lite orolig innan den här resan att det skulle vara massor med läskiga djur och insekter men till min förvåning så tänkte jag inte alls på det under själva hiken. Det var mer när vi höll på att sätta upp tältet mitt ute i ingenstans bland massa ormbunkar som jag började bli lite nervös. Mitch lyckades däremot att lugna ner mig och efter det så kopplade jag bort all nervositet och gud så mycket härligare det blev då. Så typiskt att man ska förstöra för sig själv ibland på det där sättet. Skönt att man då har någon bredvid sig som kan få en att inse att allt blir så mycket bättre om man tar det lugnt och inte fokuserar på hur rädd man är hela tiden. Nu låter det ju som att jag var livrädd innan, det var jag inte men jag kan lätt erkänna att jag fortfarande inte vant mig vid tanken att det FINNS djur i buskarna runtomkring som tekniskt sett kan döda mig (inte troligt men ni fattar). Medan Mitch har vuxit upp med den miljön hela sitt liv, så det är klart att han inte är lika nervös eller rädd. Det är i alla fall en learning curve och jag blir modigare och modigare när det kommer till kryp och insekter för varje år jag bor här. 


Tillbaka till upplevelsen. Det var verkligen helt fantastiskt. Den här nationalparken var så vacker och kändes så orörd. Det kändes verkligen inte som att vi bara var 3 timmar utanför Melbourne. Wilsons prom är också Australiens mest södra punkt så det känns verkligen som att man är på en helt öde plats och att allt annat är så långt borta. Campingen gick bra och vi älskade all vår nya utrustning som vi nyligen unnat oss. Så skönt att ha bra kvalité på tält, sovsäckar osv plus att vi köpt saker som är lätta att bära. Så nu är vi redo för att testa mer hikes med övernattning, alltså då man måste bära med sig allt man behöver i sin ryggsäck. Det var därför jag var lite extra nervös den här gången eftersom man inte har sin bil nära till hands. Om något händer så är man så långt borta. Men men, man måste ju leva lite som Mitch säger hela tiden. Och det håller jag med om. För jag hade verkligen inte velat missa den här upplevelsen. Om ni får chansen så åk dit! 

Helt ensamma i paradiset
I början på hiken gick man längs ett stort berg.
Framme i Sealers Cove. Här är vi på väg mot campingplatsen som låg längst ner på stranden.
Vi lyckades hitta en plats med lite havsutsikt. Sa jag föresten att det varken fanns vatten eller toalett? Endast ett hål i marken typ. Då fattar ni vilken typ av camping det här var hehe. Vi bar allt vatten med oss (tungt!) och åt frystorkad mat som man lägger i kokande vatten, mums! ;)
Mitch kokar vatten till middagen. Bakom ser ni hyddan med hålet i marken ;)
På väg hemåt
Man var tvungen att korsa över det här vattnet för att komma till campingplatsen. Man kunde bara gå över då det var low tide annars var vattnet för högt.
På söndagen var det Mitch födelsedag :)
Till top