Operation avklarad!

Allmänt, Sverige VS Australien / Australien, försäkring, hysteroskopi, kostnad, operation, privat, sjukhus, sjukvård / Permalink / 0
Det var så himla skönt att vakna i lördags morse och ha allt avklarat. Nu slipper jag gå och tänka på det här och undra hur det kommer vara och om det kommer göra ont osv. Det hela var nämligen lätt som en plätt. Jag sa till och med till Mitch, jag skulle kunna göra om det imorgon om jag behövde! Haha, så det måste ju ändå vara ett bra betyg på hela upplevelsen. 
 
 Så vi kom dit klockan 10 på morgonen i fredags. Jag hade operationen på Sydney Day Surgery som hör till Prince Alfred Hospital. Sydney day surgery är däremot ett privat sjukhus eftersom operationerna de gör där är så kallade "elective surgerys", alltså att dom är självvalda och inte livshotande. 
 
Mitch var med mig vid själva incheckningen vilket var ganska skönt för så fort vi kom in i receptionen och väntade på att skriva under alla papper så började jag bli väldigt nervös. Jag har inget minne av vad vi pratade om i väntrummet. Men sen ropade receptionisten upp mig och jag fick skriva under massor med papper och sen fick vi betala sjukhusavgiften på $500 (men jag tar alla kostnader senare). Jag fick på mig mitt patientarmband och sen fick vi vänta i några minuter innan en sköterska kom och hämtade mig och då pussade Mitch och jag hej då. Han hade med sig sin laptop så han satt och jobbade på ett café i närheten under tiden. 
 
Sköterskan visade mig till en säng och gick igenom lite mera checklistfrågor om allergier och annat som dom måste ticka av och sedan bad han mig sätta på mig den snygga sjukhusrocken. Jag var nog rätt nervös vid det här laget för det tog mig så lång tid att fatta hur man skulle knyta den där jäkla rocken. Hur lätt är det att göra en rosett bakom ryggen när man har skakiga händer? Inte så lätt, hehe. Men jag lyckades tillslut. Sen hjälpte sköterskan mig att bädda ner mig i sängen och gav mig en uppvärmd filt. Jag var typ i himmelriket. Det var så mysigt. Han tog sedan blodtryck och hjärtrytm och sen sa han att jag kunde läsa en tidining i väntan på min läkare och narkosläkaren. Men jag hann knappt ta upp min tidning innan min läkare kikade in och sa hej och frågade om jag hade några frågor. 
 
Några minuter senare kom narkosläkaren och en sjuksyster in och förklarade narkosen för mig. Men han hade så himla låg röst att jag knappt hörde vad han sa. Men han var väldigt snäll i alla fall. Det kändes hela tiden väldigt tryggt och konstigt nog mysigt. Ordet mysigt kanske låter lite konstigt här men alla var så gulliga och man blir så omhändertagen att man känner sig väldigt lugn.
 
Sen fick jag sätta på mig det otroligt snygga hårnätet och sen rullade dom in mig i operationsrummet. Här är det ju ganska svårt att inte bli nerövs. Det ser ju ganska läskigt ut där inne med alla människor och lampor och maskiner. Men jag försökte bara fokusera på narkosläkaren och sjuksystern som pratade med mig hela tiden. Jag fick en syrgasmask och sedan frågade sköterskan om allergier och sånt igen. Sedan stack narkosläkaren in droppet i armen och så sa han bara "you're going to have a nice sleep now" och sen kommer jag bara ihåg att han gick bakom mig för att hämta något och sedan kommer jag ihåg att jag sa "wow, that kicked in quick"och att allt började snurra. Sen måste jag ha somnat för det var mitt sista minne. 
 
Nästa minne efter det är lite suddigt men jag kommer ihåg att en sköterska väckte mig och jag sa något i stil med "that was so quick!". Men jag var lite groggy här och det kändes som att jag just vaknat upp från världens bästa och djupaste sömn. Jag ville fortsätta sova! Det var så skönt att ligga i sängen med det varma täcket och i mitt groggiga jag fick jag för mig att syrgasmasken också var så härlig och luften var så fräsch, haha! Så jag blev nästan lite ledsen när sköterskan tog den ifrån mig. Här har jag inte någon tidsuppfattning men jag tror att hon rätt så snabbt efter det sa att jag kunde sakta börja klä på mig mina kläder. Jag satte på mig mina myskläder som jag kom till sjukhuset i och sedan blev jag ledd (jag var ganska yr) till en mjuk fåtölj med ett litet bord framför. Sedan fick jag en vegetarisk (dom frågar innan om man kan äta allt) macka, små kex, vatten och te. Jag var så jäkla törstig och jag klunkade i mig vattnet på två sekunder och när hon kom och gav mig smärtstillande så sa hon oj då, du var törstig och fick hämta mer. Smärtan efteråt var som en stark mensvärk, men inte farligare än så. Smärtan gick över på en gång efter att jag fick vad dom nu gav mig på sjukhuset, gissar att det var lite starkare ipren eller något liknande.
 
När jag hade ätit upp så tänkte jag nu vill jag att Mitch ska komma hit och precis när jag tänkte det så kom han gåendes in genom dörren och jag hade tydligen lyst upp i hela ansiktet när jag såg honom enligt Mitch, haha. Allt hade gått så fort att Mitch knappt hunnit beställa och äta sin lunch innan dom ringde och sa att jag snart var redo för att bli upphämtad. Allt som allt tog det nog bara 2,5 timme från att vi checkade in kl. 10 tills att vi gick ut från sjukhuset. Sen fick vi gå till ett rum där han fick skriva på utrskrivningspapper och så gick sköterskan igenom vad jag inte fick göra efteråt. Man får tex inte köra bil, dricka alkohol, träna osv på 24 timmar. 
 
Sen åkte vi hem men eftersom jag fastat sedan kvällen innan så var jag fortfarande hungrig och Mitch sprang in på ett café och köpte med en god macka, en crossiant och en smoothie till mig. Snacka om mycket mat, haha! 
 
Väl hemma så hade jag knappt någon smärta alls. Jag tog en ipren på kvällen men annars så har det knappt gjort ont eller varit obekvämt. Jag tog lite tupplurer under dagen sen efter att vi kommit hem och sen beställde vi take away från ett jättebra Libanesiskt ställe. Jag var förvånad över att jag ändå kunde somna klockan 21.30 och sova tills 6.30 på morgonen med tanke på hur mycket jag sovit under fredagen. Men nu känner jag mig precis som vanligt igen och allt som allt var det en väldigt bra upplevelse och inte alls stressigt eller läskigt. 
 
Kostnaderna tänkte jag ta i ett separat inlägg när jag har fått alla räkningar. Man får nämligen fakturor efteråt från narkosläkaren och från något mer som min försäkring inte täcker. Hittills så har jag betalat: 
 
- $300 i konsulationsavgift för första besöket hos min läkare
- $1500 i operationsavgift till min läkare 
- $500 i sjukhusavgift 
 
Så hittills har jag alltså betalat $2300 för allting men väntar fortfarande på två fakturor som kommer på posten snart. Så jag är alltså uppe i ca 15.000 svenska kronor. Så billigt är det ju inte! Man kan självklart göra det här gratis om man väljer att gå genom "the public system" men då hade jag behövt stå i jättelång kö och eftersom vi ska åka på vår långa resa i mars nästa år så behövde jag få det här gjort nu. Plus att jag verkligen litade på den här läkaren och det kändes tryggt att göra det med henne. Så både jag och Mitch tyckte att det kändes bättre att gå privat. Min privata sjukförsäkring täckte ju en del kostnader som hade med själva operationen/sjukhuset att göra (som inte är med i listan ovan eftersom jag inte vet exakt vad dom betalar, har bara koll på allt vi betalade ur egen ficka). Så det kändes bra att den där försäkringen äntligen kom till nytta. Annars har det känts som att man kastat pengar i sjön. Jag betalar nämligen $89 i månaden för min sjukförsäkring. 
 
Det enda jag måste göra nu är att gå på återbesök hos min läkare och faktiskt höra vad dom gjorde. Det fick jag ingen återkoppling på plats eftersom hon hade andra operationer direkt efteråt. Så jag antar att jag får höra det när jag går tillbaka om 1-2 veckor. Jag är i alla fall himla glad att jag gjort det och nu slipper oroa mig att det skulle orsaka några problem i framtiden när vi vill skaffa barn osv. 
 
Done and dusted, som man säger här :)
 
Till top