Operation avklarad!

Allmänt, Sverige VS Australien / Australien, försäkring, hysteroskopi, kostnad, operation, privat, sjukhus, sjukvård / Permalink / 0
Det var så himla skönt att vakna i lördags morse och ha allt avklarat. Nu slipper jag gå och tänka på det här och undra hur det kommer vara och om det kommer göra ont osv. Det hela var nämligen lätt som en plätt. Jag sa till och med till Mitch, jag skulle kunna göra om det imorgon om jag behövde! Haha, så det måste ju ändå vara ett bra betyg på hela upplevelsen. 
 
 Så vi kom dit klockan 10 på morgonen i fredags. Jag hade operationen på Sydney Day Surgery som hör till Prince Alfred Hospital. Sydney day surgery är däremot ett privat sjukhus eftersom operationerna de gör där är så kallade "elective surgerys", alltså att dom är självvalda och inte livshotande. 
 
Mitch var med mig vid själva incheckningen vilket var ganska skönt för så fort vi kom in i receptionen och väntade på att skriva under alla papper så började jag bli väldigt nervös. Jag har inget minne av vad vi pratade om i väntrummet. Men sen ropade receptionisten upp mig och jag fick skriva under massor med papper och sen fick vi betala sjukhusavgiften på $500 (men jag tar alla kostnader senare). Jag fick på mig mitt patientarmband och sen fick vi vänta i några minuter innan en sköterska kom och hämtade mig och då pussade Mitch och jag hej då. Han hade med sig sin laptop så han satt och jobbade på ett café i närheten under tiden. 
 
Sköterskan visade mig till en säng och gick igenom lite mera checklistfrågor om allergier och annat som dom måste ticka av och sedan bad han mig sätta på mig den snygga sjukhusrocken. Jag var nog rätt nervös vid det här laget för det tog mig så lång tid att fatta hur man skulle knyta den där jäkla rocken. Hur lätt är det att göra en rosett bakom ryggen när man har skakiga händer? Inte så lätt, hehe. Men jag lyckades tillslut. Sen hjälpte sköterskan mig att bädda ner mig i sängen och gav mig en uppvärmd filt. Jag var typ i himmelriket. Det var så mysigt. Han tog sedan blodtryck och hjärtrytm och sen sa han att jag kunde läsa en tidining i väntan på min läkare och narkosläkaren. Men jag hann knappt ta upp min tidning innan min läkare kikade in och sa hej och frågade om jag hade några frågor. 
 
Några minuter senare kom narkosläkaren och en sjuksyster in och förklarade narkosen för mig. Men han hade så himla låg röst att jag knappt hörde vad han sa. Men han var väldigt snäll i alla fall. Det kändes hela tiden väldigt tryggt och konstigt nog mysigt. Ordet mysigt kanske låter lite konstigt här men alla var så gulliga och man blir så omhändertagen att man känner sig väldigt lugn.
 
Sen fick jag sätta på mig det otroligt snygga hårnätet och sen rullade dom in mig i operationsrummet. Här är det ju ganska svårt att inte bli nerövs. Det ser ju ganska läskigt ut där inne med alla människor och lampor och maskiner. Men jag försökte bara fokusera på narkosläkaren och sjuksystern som pratade med mig hela tiden. Jag fick en syrgasmask och sedan frågade sköterskan om allergier och sånt igen. Sedan stack narkosläkaren in droppet i armen och så sa han bara "you're going to have a nice sleep now" och sen kommer jag bara ihåg att han gick bakom mig för att hämta något och sedan kommer jag ihåg att jag sa "wow, that kicked in quick"och att allt började snurra. Sen måste jag ha somnat för det var mitt sista minne. 
 
Nästa minne efter det är lite suddigt men jag kommer ihåg att en sköterska väckte mig och jag sa något i stil med "that was so quick!". Men jag var lite groggy här och det kändes som att jag just vaknat upp från världens bästa och djupaste sömn. Jag ville fortsätta sova! Det var så skönt att ligga i sängen med det varma täcket och i mitt groggiga jag fick jag för mig att syrgasmasken också var så härlig och luften var så fräsch, haha! Så jag blev nästan lite ledsen när sköterskan tog den ifrån mig. Här har jag inte någon tidsuppfattning men jag tror att hon rätt så snabbt efter det sa att jag kunde sakta börja klä på mig mina kläder. Jag satte på mig mina myskläder som jag kom till sjukhuset i och sedan blev jag ledd (jag var ganska yr) till en mjuk fåtölj med ett litet bord framför. Sedan fick jag en vegetarisk (dom frågar innan om man kan äta allt) macka, små kex, vatten och te. Jag var så jäkla törstig och jag klunkade i mig vattnet på två sekunder och när hon kom och gav mig smärtstillande så sa hon oj då, du var törstig och fick hämta mer. Smärtan efteråt var som en stark mensvärk, men inte farligare än så. Smärtan gick över på en gång efter att jag fick vad dom nu gav mig på sjukhuset, gissar att det var lite starkare ipren eller något liknande.
 
När jag hade ätit upp så tänkte jag nu vill jag att Mitch ska komma hit och precis när jag tänkte det så kom han gåendes in genom dörren och jag hade tydligen lyst upp i hela ansiktet när jag såg honom enligt Mitch, haha. Allt hade gått så fort att Mitch knappt hunnit beställa och äta sin lunch innan dom ringde och sa att jag snart var redo för att bli upphämtad. Allt som allt tog det nog bara 2,5 timme från att vi checkade in kl. 10 tills att vi gick ut från sjukhuset. Sen fick vi gå till ett rum där han fick skriva på utrskrivningspapper och så gick sköterskan igenom vad jag inte fick göra efteråt. Man får tex inte köra bil, dricka alkohol, träna osv på 24 timmar. 
 
Sen åkte vi hem men eftersom jag fastat sedan kvällen innan så var jag fortfarande hungrig och Mitch sprang in på ett café och köpte med en god macka, en crossiant och en smoothie till mig. Snacka om mycket mat, haha! 
 
Väl hemma så hade jag knappt någon smärta alls. Jag tog en ipren på kvällen men annars så har det knappt gjort ont eller varit obekvämt. Jag tog lite tupplurer under dagen sen efter att vi kommit hem och sen beställde vi take away från ett jättebra Libanesiskt ställe. Jag var förvånad över att jag ändå kunde somna klockan 21.30 och sova tills 6.30 på morgonen med tanke på hur mycket jag sovit under fredagen. Men nu känner jag mig precis som vanligt igen och allt som allt var det en väldigt bra upplevelse och inte alls stressigt eller läskigt. 
 
Kostnaderna tänkte jag ta i ett separat inlägg när jag har fått alla räkningar. Man får nämligen fakturor efteråt från narkosläkaren och från något mer som min försäkring inte täcker. Hittills så har jag betalat: 
 
- $300 i konsulationsavgift för första besöket hos min läkare
- $1500 i operationsavgift till min läkare 
- $500 i sjukhusavgift 
 
Så hittills har jag alltså betalat $2300 för allting men väntar fortfarande på två fakturor som kommer på posten snart. Så jag är alltså uppe i ca 15.000 svenska kronor. Så billigt är det ju inte! Man kan självklart göra det här gratis om man väljer att gå genom "the public system" men då hade jag behövt stå i jättelång kö och eftersom vi ska åka på vår långa resa i mars nästa år så behövde jag få det här gjort nu. Plus att jag verkligen litade på den här läkaren och det kändes tryggt att göra det med henne. Så både jag och Mitch tyckte att det kändes bättre att gå privat. Min privata sjukförsäkring täckte ju en del kostnader som hade med själva operationen/sjukhuset att göra (som inte är med i listan ovan eftersom jag inte vet exakt vad dom betalar, har bara koll på allt vi betalade ur egen ficka). Så det kändes bra att den där försäkringen äntligen kom till nytta. Annars har det känts som att man kastat pengar i sjön. Jag betalar nämligen $89 i månaden för min sjukförsäkring. 
 
Det enda jag måste göra nu är att gå på återbesök hos min läkare och faktiskt höra vad dom gjorde. Det fick jag ingen återkoppling på plats eftersom hon hade andra operationer direkt efteråt. Så jag antar att jag får höra det när jag går tillbaka om 1-2 veckor. Jag är i alla fall himla glad att jag gjort det och nu slipper oroa mig att det skulle orsaka några problem i framtiden när vi vill skaffa barn osv. 
 
Done and dusted, som man säger här :)
 

Första sjukhusvistelsen

Allmänt, Sverige VS Australien / Australien, hysteroskopi, operation, privat, sjukhus, sjukvård / Permalink / 1
Dom här fina blommorna och en skvallertidning från Mitch föräldrar väntade precis på mig utanför vår dörr när jag kom hem från jobbet. Dom är verkligen några av dom mest omtänksamma personerna jag känner. Jag har sån tur som har så fina svärföräldrar. :)
 
Skriver ifran ett engelskt tangentbord igen, hoppas att det gar att lasa i alla fall! 
 
Jag har haft en valdans tur i mitt liv och har faktiskt aldrig behovt aka till sjukhus akut och jag har aldrig brutit nagot eller haft nagon operation. Det kanns som att de flesta jag kanner har varit pa sjukhus for nagot eller sa har de brutit nagot och behovt operera. Men imorgon blir det forsta gangen for mig och jag tycker faktiskt det ska bli lite intressant att se hur allt fungerar. Sjalvklart hade jag inte kant sa har om det var nagot allvarligt jag skulle in for. Men i mitt fall ar det ett valdigt enkelt litet ingrepp och darfor ar jag inte sa nervos. Jag ska ta bort en polyp i livmodern och det gor man i en sa kallad day surgery via en hysteroskopi under latt narkos. Polyper ar valdigt vanliga bland kvinnor och dom orsakar oftast aldrig nagra symptom, darfor gar manga med dom utan att veta om det. Men som i mitt fall sa kan man fa lite mellanblodningar mellan sina menser, vilket var anledningen till att jag gick till lakaren. Anledningen till att man alltid valjer att ta bort dom ar att det kan finnas minimala risker att dom utvecklar cancerceller i framtiden och dessutom sa kan dom vara i vagen om man vill bli gravid. Sa det kanns valdigt skont att fa det har fixat nu. Manga kvinnor upptacker tydligen att dom har en eller flera polyper da de forsokt skaffa barn en langre tid utan resultat och gar for att bli ordentligt utredda. Sa jag ar verkligen tacksam att vi nu forhoppningsvis slipper den upplsevelsen. 
 
Hur som helst. Jag funderade lite pa om jag skulle blogga om det eller inte. Men jag tankte att det kommer att bli ett intressant inlagg efterat om hur det ar att gora en small surgery i Australien eftersom jag nu gar genom privat sjukvard. Det ar en hel del kostnader och pappersarbete inblandat. Sa det finns sakert nagon i framtiden som kommer ha nytta av mitt inlagg, precis som mina visuminlagg samt hur man bakar lussebullar utan färsk jäst. Haha, dom ar nämligen mina mest besökta inlägg. 
 
Jag ska vara där klockan 10 imorgon och måste fasta från midnatt inatt. Jag som blir på så dåligt humör på morgonen om jag inte äter frukost, hur ska detta gå? Stackars Mitch haha, jag kanske blir ett monster? Och inget kaffe heller? Ska jag säga fortsättning följer på den...
 
Jag kommer förmodligen ha en väldigt lugn helg så jag hoppas att jag hinner få ihop ett inlägg om själva upplevelsen och kostnaderna osv redan i helgen. 
 
Jag skrev slutklämmen på det här inlägget på min mobil om ni undrar varför jag helt plötsligt hade åäö igen. 
 

Spindelincidenternas månad

Allmänt, Australien / Australien, Insekter, Spindel, fobi, spindlar / Permalink / 0
Jag skriver det har inlagget pa en dator med engelskt tangentbord, sa tyvarr blir det inga svenska bokstaver. 
 
Den senaste manaden har jag nog slagit rekord i olika typer av spindel och ormincidenter. Det kanns som att det ar en 'pay back' mot att jag senast jag var hemma i Sverige sa till alla hemma som fragar om insekter att det inte ar sa farligt. Jag har ju redan skrivit om ormincidenten da vi campade senast pa min fodelsedag forra manaden. Men jag tycker att ormincidenterna ar vart eget fel eftersom man nastan far skylla sig sjalv om man ger sig ut i skogen/bushen. Det ar ju faktiskt ormarnas hem sa vi ar ju i deras "turf" om man sager sa. 

DAREMOT tycker jag inte om nar spindlar bestammer sig for att halsa pa oss hemma. Det ar ju MITT hem och jag vill inte ha nagra besok fran dessa ackliga kryp. For nagra veckor sedan hade vi en huntsmanspindel (de ar de vanliga husspindlarna i Australien, helt ofarliga men labbigt stora) i vart sovrum. Jag tvingade Mitch att fanga den med en bunke och han bar sedan ut den i det fria for han vagrar att doda dom. Sa lange Mitch ar hemma sa gar det ju helt okej att hantera dessa incidenter. 
 
MEN i sondags hande det varsta tankbara! Jag skulle precis ga ut pa en lang promenad och skulle bara lagga in tvatten fran torktumlaren i linneskapet. Nar jag oppnar skapsdorren sa ser jag nagot flyga forbi mitt ansikte uppifran taket och sa hor jag en liten duns pa mikron bredvid mig. Jag vander mig om och ser DEN FETASTE spindeln jag nagonsin sett inomhus i Australien. Jag skriker och springer ut och far en mindre panikattack och borjar skaka sa mycket att jag knappt kan halla i min mobil. Eftersom Mitch inte skulle komma hem forens nagra timmar senare sa inser jag ratt sa fort att jag maste ta hand om den har situationen sjalv. For jag kunde ju inte lata den forsvinna i lagenheten. Da hade jag aldrig kunnat koppla av. Sa det har ar borjan pa en 40 minuters process for att ta dod pa den. Den kryper fort ner i ett par kassar som star bredvid mikron och jag samlar mod och bar forsiktikt kassen mot dorren och planen var att kasta ut hela kassen i trappuppgangen. Men jag hinner bara till kylen i koket innan den kryper upp mot mig fran pasen och jag slapper saklart kassarna i ren panik och da springer spindeln in under kylen/frysen. Vid det har laget skakar jag sa mycket och har valdigt nara till ett breakdown. Jag smsar Mitch och skriver "I've had enough of this shit, we are moving to Sweden!" haha, inte alls dramatiskt.  
 
Jag tar sedan ett skohorn och forsoker locka ut den sa att jag kan fanga den under en skal. Men jag skakar sa mycket nar jag gor det har for tanken pa att det har monstret ska komma springande mot mig ar inte rolig! Den kom saklart aldrig ut eftersom den var livradd for mig. Jag tittar in lite narmre under frysen och inser att den sitter i sjalva frysdorren. Sa jag oppnar frysen med insektsdodarspray redo i ena handen och en bunke i den andra. Jag sprayar lite pa den sa att den hoppar ner fran dorren och sen tacker jag over den med skalen. 
 
MEN saklart sa har jag valt en skal med en liten hallpip (som man haller ut vatskan fran) och den jakeln kryper UT fran bunken. Sa jag far snabbt hitta en annan och tacka over den igen. 
 
Snacka om 40 minuter av ren panik. Snalla lat mig aldrig behova ga igenom det dar igen! Alltsa tanken pa att den flog ner nagra centimeter bredvid mitt huvud! Tank om den hade landat i mitt huvud. Jag hade nog pa riktigt varit sa pass traumatiserad att jag hade behovt flytta! Usch usch usch! 
 
Sa nu ar det forbud mot att ha fonstrena oppna hemma. Mitch gar och svettas och sa fort jag inte ar hemma sa oppnar han dom och sa fort jag kommer hem sa stanger jag dom. Kul lek va? Haha... 
 
Jag maste ocksa inflika att nar vi handlade pa Coles forra helgen sa sag vi en hyfsat stor spindel i en gul lok! Sa nu forstar ni vad jag menar med att dom forfoljer mig! Ingen Aussietjej som jag kanner har varit med om liknande situationer! Dom kanner nog pa sig att jag hatar dom! Mitch skamtade och sa att vi borde satta sma skyltar utanfor vara fonster dar det star "Spiders, please be aware that if you enter this house the likelihood of you being murdered with a litre of poison spray is HIGH". Da kanske dom haller sig undan? ;) 
 
  (null)
Mitt instaflöde den senaste tiden! Man kanske borde ta och skaffa ett insekts-instakonto? Haha! 
 
(null)
Svårt att se hur stor spindeln är på den här suddiga bilden. Men jag skakade så himla mycket att det var omöjligt att få en osuddig bild. Plus att jag inte vågade gå närmre. Kroppen alltså den runda biten i mitten av spindeln var så stor att jag först tvekade om det var en huntsmanspindel. Var tvungen att googla för att försäkra mig om att det inte var en annan giftig typ. 
 
 
(null)
Jag smsade med Mitch lillasyster S under hela förloppet. Hon var moraliskt stöd. Haha, här är en del av vår smskonversation. 
 
(null)
Efter en massa spray och två bunkar senare var den fast! 
 
(null)
Mitch kom hem och fick ta ut spindeln som hade dött. Oops! Men Mitch sa faktiskt också att det var en väldigt stor kropp på den här spindeln och han uppskattade att det var som ett 50 cent mynt, vilket är stort! 
 
(null)
Här är bilden jag tog på Coles förra helgen. Helt sjukt att dessa spindlar lyckas hitta mig (eller jag hitta dem) vart jag en går. 
 
 
 
Till top