Mitt första möte med en orm i Australien!

Allmänt / Australien, Camping, Djur, Natur, Orm / Permalink / 0

Jag önskar att jag inte precis skrev den där rubriken. Jag får fortfarande rysningar av att bara tänka på det. Men vi börjar från början. 

I helgen hade jag och Mitch bestämt oss for att ha en härlig helg ute i naturen och skulle därför campa följt av en lång mountainbiketur dagen efter. Vi packade tält och cyklar och begav oss ut mot Wisemans Ferry. Det är så vackert där ute och det känns rätt så ovanligt att se en flod för en gångs skull då vi är så vana vid att bara se havet här. Sjöar och floder är inget man ser så ofta här eftersom det inte finns direkt där vi bor i Sydney. Kan verkligen rekommendera platsen där vi campade om det råkar vara någon som läser här som letar efter campingäventyr utanför stan. Mill Creek campground hette den och det var faktiskt den mysigaste campingupplevelsen jag haft på länge. Vi kom dit på eftermiddagen och satte upp vårt tält där vi inte hade några andra människor runtom oss och solen lös precis in i den lilla gläntan där vi satte upp tältet. Vi hade tagit med oss öl, vin, snacks och kortspel så vi satt en stund på picknickfilten och hade det lite mysigt. Eftersom vi numera äter vegetariskt så hade vi inte med oss mat att grilla över elden den här gången istället hade jag med en supergod curry som jag lagade några dagar innan. Den värmde vi upp över vår lilla campingspis och åt med naanbröd. Så himla gott och så härligt att äta en varm gryta mitt ute i naturen när det började bli lite kallt på kvällen. När det blev mörkt kröp vi in i tältet och sov faktiskt förvånansvärt bra. Jag älskar verkligen vårt tält och våra sovsäckar. Eftersom vi planerar en stor cykelresa med mycket tältande osv nästa år så har vi kostat på oss riktigt bra utrustning.

På morgonen väcktes jag av Mitch som kröp ut ur tältet för att mala färska kaffebönor för att göra kaffe i hans aero press coffee maker. Här snackar vi camping deluxe. Det kändes lagom lyxigt att krypa ut ur tältet och få en kopp nypressat kaffe i handen. Snacka om kaffenördar, haha! Det är vad livet i Sydney eller Melbourne gör med en. 

Vi hade bestämt oss för att cykla ett spår som heter Old Great North Road på 43 km. Spåret började rätt så brutalt med en lång (!) uppförsbacke som tog oss upp för ett berg och över till andra sidan in i nationalparken. Här började sedan en evighet med single trail tracks (något som jag inte är så förtjust i) och vad som kändes som mestadels uppförs på branta och lösa stenar så började jag sakta bli lite tveksam om det här spåret verkligen var så bra. Men när man är en tredjedel in så är det inte så mycket man kan göra och det är nästan låka långt att cykla tillbaka. Vi såg inte en enda människa i spåret men för första gången på länge så tänkte jag aldrig på insekter eller ormar. Jag har annars lite panik när vi ska campa då jag tänker på att vara fast ute i ingenstans och på vad man gör OM man blir biten av en väldigt giftig orm. 

När vi är ungefär halvvägs i spåret så börjar jag bli rätt så trött då jag mestadels får kliva av cykeln för att gå med cykeln ner för vissa backar och samma sak vid de branta uppförsbackarna med lösa stenar. Mitch är ca 50m framför mig och jag har cykeln mellan mina ben då jag ska kliva ner för en brant sten (jag orkade inte hoppa av cykeln helt hela tiden om ni undrar varför jag inte gick med cykeln vid sidan av mig) och tar ett steg ner och ska precis sätta ner den andra foten då jag ser en lång svart pinne. Men en halv sekund senare ser jag att det absolut inte är någon pinne utan en LÅNG SVART ORM. Eftersom jag har cykeln mellan mina ben och leder den så kan jag knappt hoppa åt sidan utan jag rullar cykeln över ormen och hoppar så långt jag kan med all kraft jag har. Jag vänder mig om i chock för att 1. Se om ormen är på väg att attackera mig med tanke på att jag körde rakt över den och 2. Se att det verkligen var en orm för ibland kan man ju se fel. När jag vänder mig om ser jag tyvärr att JA, det var en stor och lång helsvart orm och mer än så hinner jag inte tänka för på några sekunder har jag hoppat på cykeln och trampar i en jäkla fart och skriker ut i skogen "Miiiiiiiiiiiiiiiiitch!". Som tur var så rörde inte ormen på sig för då hade jag nog svimmat av rädsla efteråt. Jag kommer ikapp Mitch och han förstår direkt vad jag sett eftersom han ser min panik och säger åt mig att andas för jag håller på att få en panikattack. Jag gråter och säger "it was a f.cking snake, I swear" och Mitch skulle först gå tillbaka då han ville se den. Något som jag fick skrika på honom för att han inte skulle göra. Jag sa något i stil med att jag svor på mitt liv att det var en black snake (vilket är en utav de giftigaste i världen) och att om han blir biten finns det ingen chans att jag kan få hjälp. 

Eftersom vi var mitt i spåret så fanns det inte mycket att göra än att fortsätta att cykla. Jag har aldrig känt mig så liten och omogen men jag ville på riktigt kasta cykeln i marken och skrika ta mig här ifrån. Men det gjorde jag såklart inte. Istället grät jag några tysta tårar medan jag cyklade precis efter att det hänt men eftersom vi hade minst 2 timmar kvar så hade jag kommit över incidenten något då vi äntligen kom fram till målet. Let's just say att jag kommer inte att åka ut i bushen anytime soon för en mountain bike-tur. Däremot så ska jag köpa en road bike snart som vi ska börja träna på vanliga vägar inför vår resa nästa år. Men på asfalten ska det väl ändå inte finnas några ormar? Eller? Det är ju ändå Australien, man vet aldrig, haha! 

Tur att vi tog lite bilder innan ormupplevelsen eftersom det inte var så många leenden ifrån mig efter det.
Från campingplatsen
Vår mysiga middag. Kändes väldigt lyxigt att ha en god hemlagad curry att äta istället för grillad korv.
I bakgrunden sitter jag och njuter av mitt morgonkaffe
Något jag älskar med att åka ut på landet är att hitta små pärlor som detta bageri i Glenorie. Så himla mysigt och vi åt supergoda spinach rolls följt av lite godfika. Inte ofta jag äter bakverk här i Australien (om jag inte bakat själv) men här fanns det så mycket gott!
 
Till top