Utmaningen!

Allmänt, Australien / Utmaning, cykla, cykling, goals, träning / Permalink / 2
Jag kommer tyvarr att skriva det har inlagget utan svenska bokstaver da jag sitter pa min jobbdator. Det var nagra som behovde hjalp vid en rekrytering under lordagen och jag erbjod mig att jobba da jag verkligen inte tackar nej till extra lediga dagar just nu. Jag anvande ju upp all min semester nar jag akte till Sverige sa jag tar garna emot nagra bonusdagar ledigt mot att jobba en halv helgdag! 
 
Forforra helgen sa akte vi med bilen till nationalparken Ku-Ring-Gai Chase som ligger norr om Sydney. Den ar valdigt popular bland cyklister och Mitch cyklar dar valdigt ofta med sin grupp. Han hade sagt till mig innan att det var en del langa branta backar men att jag nog skulle klara det utan problem. Helt ovetandes om vad jag gav mig in pa cyklade vi ivag med en flaska vatten var pa cykeln och inga snacks eller energibars. Forsta delen av cyklingen gick bra och jag tyckte att jag klarade mig bra i de langa backarna och var pa vag att ta ut segern i forskott. Vi stannade vid vad jag trodde var halvvags vid en utkiksplats som herer 'West Head Lookout' som ni ser pa bilderna har nere. Sa har i efterhand sa hade det varit ett bra tillfalle att ata lite snacks. Kanske inte for Mitch da det har var en liten enkel runda for honom men for mig hade det nog behovts lite energipafyllning. Hur som helst sa cyklade vi vidare och Mitch sa att vi nu skulle ta en avstickare ner mot Akuna Bay (vilket ocksa var dar min nara van gifte sig for nagra manader sen, da jag var brudtarna). Eftersom jag akt ner med bil flera ganger ner till Akuna Bay i samband med brollopsforberedelserna sa visste jag hur langt ner det lag. Allt jag sag framfor mig nar vi svischade ner for den oandligt langa nedforsbacken var hur langt det skulle bli att cykla upp tillbaka till bilen igen. Jag kan saga att jag kampade tills mina ben inte kunde trampa mer! Jag gjorde misstaget att stanna till mitt i backen och da borjade mina ben skaka och jag kande nastan panik i luftroren for att jag fokuserade for mycket pa hur jobbigt det var. Efter en liten paus fortsatte den eviga klattringen mot toppen. I vissa delar cyklade Mitch till och med bredvid mig och hade handen pa min rygg och puttade mig for att ge mig extra kraft. Det maste ha sett sa roligt ut for forbipasserande bilar. Jaja, jag ar ju faktiskt bara nyborjare. 
 
Nar vi kom till bilen var jag sa slut att jag nastan ville satta mig ner pa asfalten och grata. Men har kan vi latt skylla pa energidipp! Jag har nu lart mig att jag MASTE ta med energi i form av banan eller energybars. Nar vi kom hem hann vi precis duscha och byta om for att sen ga ner till Mitch foraldrar for att ga pa hans lillasysters 21st party. Har i Australien ar 21st nagat man firar stort, lite som i USA. Jag var sa trott och orkade knappt sta upp pa festen. Men jag kande mig lite battre nar Mitch syster berattade att det ar folk i deras cykelgrupp som klivit av cykeln i den backen och gatt upp! Sa da kande jag mig helt plotsligt stark eftersom jag faktiskt cyklade hela vagen och inte gick en enda bit! 
 
I bilen pa vag hem fran cykelturen sa sa jag till Mitch 'never again' och menade att jag aldrig ville cykla ner till Akuna Bay igen. Men konstigt nog sa borjar det vaxa ett sug i magen nu pa att aka tillbaka och prova igen. Jag vill bevisa for mig sjalv (och kanske lite till Mitch, haha) att jag kan klara hela klattringen utan att stanna. Den har gangen tar jag med mig lite frukt och sa far jag se om det gor nagon skillnad. Totalt cyklade vi 47 km varav backen vi klattrade var 900 m konstant klattring uppfors. Sa nastan 1km uppfors. Inte sa konstigt att jag var trott. 
 
Aterkommer med resultat da jag vagat mig pa att prova igen :) 
 
 
#1 - - Lillemmish - mode - inspo - mamma:

wow vilka fina foton du tagit =)

ha en bra dag
kramizzz

Svar: Tack snälla :) Du med! Kram
Emilia

#2 - - Sandra:

Wow bra jobbat!

Svar: Tack :)
Emilia

Till top