Cyklade 67km!

Allmänt, Australien / Permalink / 4

I helgen cyklade jag min längsta cykeltur hittills på min nya cykel. Det var superfint väder i helgen (som vanligt höll jag på att skriva, det har varit den soligaste vintern på länge, det har bara regant 2 dagar sen jag kom hem från Sverige) så vi passade på att cykla ner till Cronulla Beach som ligger söder om Sydney. Vi cyklade mest på cykelvägar hela vägen och fram och tillbaka blev det 67km! Något som inte var så farligt som jag trodde när Mitch sa hur långt vi skulle cykla. Vi köpte smarriga bön och grönsaksburritos from Guzman & Gomez i cronulla och åt i solen bredvid havet. Så himla härligt. Mindre härligt var att börja cykla tillbaka med en burrito i magen, haha! Vi var så hungriga när vi kom fram så vi kan ha överbeställt lite om man säger så. 


Resten av helgen var rätt så lugn. Vi hade dinner party hemma hos Mitch syster med ett annat par vars bröllop vi ska gå på i Texas nästa år. Så vi hade massa kul att prata om. 

Cronulla Beach
Innan Ramsgate Beach på väg ner mot Cronulla
Älskar min espresso på helgen. Nu när jag undviker mjölk så dricker jag ju inga lattes längre så espresso och svart kaffe har blivit min nya grej.
#1 - - PhotoJelly:

Så fantastiskt att du orkar cykla så långt :D

Svar: Jag blev faktiskt förvånad över mig själv :P Jag trodde inte att jag skulle orka hela vägen :P
Emilia

#2 - - Elin:

Åh bästa Australien <3

Svar: Håller med :) Det är jädrans underbart ;)
Emilia

#3 - - Anonym:

Hej! Kul att hitta din blogg!

Jag har bott i Australien i 1,5 år. Bott med min aussie-sambo i ingefär 1 år. Jag kom till Australien för semester, så tanken var aldrig att flytta hit. Men det verkar ju inte gå planera sånt :)

Nu står vi inför ett ganska stort val. Min sambo vill bygga hus här, som en investering men också att bo i. Han vill ha Australien som bas för att det är ett bra land att bo i. Jag vill inte (ännu) investera i hus här. Jag känner att jag nog vill ha Sverige som bas. Men vi vill ju vara tillsammans.
Han måste bo här de kommande fem åren (jobb, skola osv) och kan inte testbo i Sverige med mig. Just nu är det meningen att vi ska söka om partnervisum, men har börjat fundera på om det är "värt" att satsa om vi ändå (förmodligen) inte vill samma sak i slutändan.

Jag är rädd att ha Australien som bad pga allt jag har hemma, familj, vänner osv. Men samtidigt får jag ångest över att jag ska åka hem, vi har gjort slut och ba "NEJ! Det här är skittrist!". Vardagen är ju roligare här. Vi älskar varandra vansinnigt mycket, men vet inte hur jag ska hantera den här situationen.

Hur kände du när du väl bestämde dig för att flytta? Är du rädd för att skaffa barn osv och sedan bli "fast" här?

Det är så sjukt svårt att tänka klart!
Ibland längtar jag ihjäl mig efter Sverige och ibland inte. Försöker vara "klok" och tänka på framtiden.

Tacksam för lite råd och tankar!


#4 - - Anonym:

Hej! Jag igen.
Nu sitter jag pa jobbdatorn dock :)

Kan ju tillagga att jag kanner att det ar lite jobbigt att min sambo inte varit i Sverige eller kommer kunna bo dar de kommande fem aren (utbildning, jobb, vill bygga hus osv). Han sager att han kan tanka sig att bo pa andra stallen senare i livet, men kan inte garanterat saga att han vill bo i Sverige. Han ar ratt fralst i Australien och vill nog stadga sig har, aven om vi kan resa lite och hyra ut huset.

Det har stressar mig for nu ar valet lite om JAG vill hanga pa HANS plan. Jag vet att han ar klok, att han vill investera for framtiden och sakerhet. Jag alskar mitt liv med honom. Vill leva mitt liv med honom. Men det stressar mig enormt att vi eventuellt blir kvar har for alltid. Samtidigt vantrivs jag ju inte. Alskar vardagen och att jag kan kora motorcykel aret runt (ja, vi planerar att ta korkort hehe) och jag tjanar bra pa mitt jobb osv.

Blir tokig! Kanner mig hemsk mot min partner nu nar jag velar. For det handlar ju inte om osakerhet vad galler forhallandet, bara framtidsstress. Men samtidigt maste jag ju allvarligt fundera pa detta och kanna att jag ocksa tar ett beslut.

Vill som sagt inte sitta i Sverige, singel, det ar morkt och gratt och jag angrar ihjal mig.

Hoppas du har nagra bra tips.
Tack

Svar: Hej! Kul att du hittade in på min lilla blogg. Jag förstår verkligen dina tankar till 100%. Det är otroligt svårt hur man än vrider och änder på det när man är ett par från olika delar av världen. Jag kan endast basera mitt svar från våra erfarenheter men ska försöka tänka utifrån din situation. Det här kanske är olika för alla men för mig har det alltid varit viktigt att vi båda är flexibla med vart vi bor och att vi bor där det känns rätt för båda i stunden men veta att om vi måste packa upp och flytta av någon anledning så är båda okej med det. Jag tror att jag skulle känns mig rätt så fast i Australien om Mitch hade sagt att han aldrig kunde tänka sig att bo i Sverige. Nu vill ju jag bo här i Australien men det känns mer av egen vilja när jag vet att han är öppen för annat (även om han såklart mest vill slå sig ner mest i Oz han med). Men i slutändan är det väl magkänslan som kommer säga vad som är rätt för er. Om man hittat personen man vill leva med livet ut så är ju det värt mycket också. Man väljer ju att "offra" ett vardagsliv med sin familj och sina vänner i Sverige så det måst ju verkligen kännas värt det. Och det låter der ju som ni verkligen har så mycket fint tillsammans också så då kanske det är värt att testa och köra på så länge det känns rätt? Hmm, men förstår verklgien att det känns stressigt det här med att investera i hus. Är det något ni måste gå in i tillsammans eller kan han ha råd att ta lån själv och så kan du i framtiden köpa in dig? Jag förstår dig helt att det känns väldigt permanent och snabbt att köpa hus efter ett år i Australien. Det har tagit mig många år att känna mig hundra procent hemma här och trygg i beslutet att jag nog vill slå mig ner här. Mycket som växer fram genom åren och i och med att vi testat Sverige ett tag så vet Mitch hur det är att leva där också och fördelarna och nackdelarna som kommer med ett liv där. Men samtidigt har jag kompisar här i samma sits som bara bott i Australien och inte testat Sverige och dom är nöjda med det. Så det beror ju helt på paret. Men det är nog alltid viktigt att båda blir lika hörda. Det handlar ju lika mycket om dina viljor som hans. Är han öppen för att kanske hyra ut huset i ett år och testa bo i Sverige för att det skulle betyda mycket för dig? Om några år när han är klar med skolan menar jag. Förlåt nu känner jag att mitt svar kanske blir lite rörigt. :) Om jag ska försöka avsluta mitt svar så tror jag att man måste alltid göra vad som känns rätt i magkänslan för en själv och man måste våga vara självisk. Det är mycket man ger upp när man flyttar utomlands men det är också så mycket man får tillbaka i annat. Så länge det är värt mer för en själv så är det ju bara köra på :) Hoppas det gav lite av ett svar annars får du gärna fråga på mer :) Stor kram
Emilia

Till top