30-årsfest

Allmänt / Permalink / 3

Nu börjar perioden i livet med stora fester igen. Det känns som att man festar som mest när man är mellan 18-25 och sen lugnar det ner sig lite innan nästa våg av fester börjar igen. Nu för tiden är det förlovningsfester, möhippor, bröllop och 30-årsfester. Jag älskar den här perioden just nu. Jag har verklgien ingen ångest alls över att fylla 30 nu har jag ju i och för sig mer än ett år kvar men ändå. 


I helgen firade vi min fina kollega som fyllde 30 år! Det är så kul att se alla underbara kollegor utanför jobbet. Jag undrar hur jag kommer att fira min egen 30årsdag nästa år. Jag vet inte ens vilket land jag kommer att vara i då. Spännande! 

Res mer!

Allmänt, Resor / Resdrömmar / Permalink / 1
 
Att jag gillar att resa ar nog ingen hemlighet. Det ar val en av anledningarna till att jag hamnade pa andra sidan jordklotet och fortfarande inte riktigt vet vart jag vill rota mig ner i framtiden. Det finns inget battre an att upptacka nya platser och se nya kulturer och nu ska jag lata cheesy men man lar sig alltid nagot nytt nar man reser ocksa. Under mina backpackingresor sa har jag lart mig sa mycket och framfor allt att allting alltid loser sig. Det ar en ratt sa skon attityd i livet att tanka att allt alltid loser sig i slutandan. Just nu ar vi i planeringsstadiet av nasta dromresa. Den har gangen den langsta och storsta utmaningen jag nagonsin utsatt mig sjalv for. Vi planerar att cykla fran sodra Italien till Sverige. En drom som sakta vaxt fram genom att kombinera mina och Mitch drommar. Min drom om att sakta ta mig igenom varenda mysiga lilla stad i Italien och Frankrike samt Mitch drom om att cykla genom Europa. Vi bada alskar att vara utomhus och kan nog kalla oss for friluftsmanniskor. Sa det kandes ratt sa enkelt for mig att pusha mig sjalv att vilja upptacka Europa via cykel istallet for bil. Sakta men sakert har bitarna borjat falla pa plats och nu kanns det mer ratt an nagonsin att vi ska cykla och campa mestadels av resan. Jag brinner ju for att leva sa oskadligt som mojligt for miljon och att darfor resa pa ett satt som inte paverkar miljon alls kanns sa ratt for oss. Visst kommer vi flyga for att ta oss till Europa och USA men det gar ju inte att undvika tyvarr nar man bor i Australien eller nar man ska korsa langa hav.
 
Jag kommer att skriva mer om resan under planerandets gang sa klart. Just nu ar vi bara i borjan av planeringsstadiet och vi haller pa att planera den forsta mandaden som vi kommer att spendera i USA da vi har ett brollop att ga pa i Texas. Jag ar sa himla exalterad att vi kommer att kunna aka pa den har dromresan tillsammans. Det har blir var forsta langa resa tillsammans. Innan har vi bara varit pa "vanliga" semestrar ihop. Det har blir ju i ett halvar, sa det kan man val inte riktigt kalla for en vanlig semester. Jag kanner mig oerhort tacksam over att vi har mojligheten att aka pa en san har resa. Vi har bada bra jobb som gor att vi kan spara pengar och med hjalp av Mitch familj sa kan vi forhoppningsvis enkelt hyra lagenheten tills hans lillasyster istallet for att behova "flytta ut" pa riktigt. Vilket sa klart underlattar extremt mycket och vi kan kanna ett lugn i att lagenheten tas val hand om.
 
Jag hittade den har roliga kartan online dar man kan klicka i vilka lander man varit i. Finns det nagot battre an att resa?     
 

Utmaningen!

Allmänt, Australien / Utmaning, cykla, cykling, goals, träning / Permalink / 2
Jag kommer tyvarr att skriva det har inlagget utan svenska bokstaver da jag sitter pa min jobbdator. Det var nagra som behovde hjalp vid en rekrytering under lordagen och jag erbjod mig att jobba da jag verkligen inte tackar nej till extra lediga dagar just nu. Jag anvande ju upp all min semester nar jag akte till Sverige sa jag tar garna emot nagra bonusdagar ledigt mot att jobba en halv helgdag! 
 
Forforra helgen sa akte vi med bilen till nationalparken Ku-Ring-Gai Chase som ligger norr om Sydney. Den ar valdigt popular bland cyklister och Mitch cyklar dar valdigt ofta med sin grupp. Han hade sagt till mig innan att det var en del langa branta backar men att jag nog skulle klara det utan problem. Helt ovetandes om vad jag gav mig in pa cyklade vi ivag med en flaska vatten var pa cykeln och inga snacks eller energibars. Forsta delen av cyklingen gick bra och jag tyckte att jag klarade mig bra i de langa backarna och var pa vag att ta ut segern i forskott. Vi stannade vid vad jag trodde var halvvags vid en utkiksplats som herer 'West Head Lookout' som ni ser pa bilderna har nere. Sa har i efterhand sa hade det varit ett bra tillfalle att ata lite snacks. Kanske inte for Mitch da det har var en liten enkel runda for honom men for mig hade det nog behovts lite energipafyllning. Hur som helst sa cyklade vi vidare och Mitch sa att vi nu skulle ta en avstickare ner mot Akuna Bay (vilket ocksa var dar min nara van gifte sig for nagra manader sen, da jag var brudtarna). Eftersom jag akt ner med bil flera ganger ner till Akuna Bay i samband med brollopsforberedelserna sa visste jag hur langt ner det lag. Allt jag sag framfor mig nar vi svischade ner for den oandligt langa nedforsbacken var hur langt det skulle bli att cykla upp tillbaka till bilen igen. Jag kan saga att jag kampade tills mina ben inte kunde trampa mer! Jag gjorde misstaget att stanna till mitt i backen och da borjade mina ben skaka och jag kande nastan panik i luftroren for att jag fokuserade for mycket pa hur jobbigt det var. Efter en liten paus fortsatte den eviga klattringen mot toppen. I vissa delar cyklade Mitch till och med bredvid mig och hade handen pa min rygg och puttade mig for att ge mig extra kraft. Det maste ha sett sa roligt ut for forbipasserande bilar. Jaja, jag ar ju faktiskt bara nyborjare. 
 
Nar vi kom till bilen var jag sa slut att jag nastan ville satta mig ner pa asfalten och grata. Men har kan vi latt skylla pa energidipp! Jag har nu lart mig att jag MASTE ta med energi i form av banan eller energybars. Nar vi kom hem hann vi precis duscha och byta om for att sen ga ner till Mitch foraldrar for att ga pa hans lillasysters 21st party. Har i Australien ar 21st nagat man firar stort, lite som i USA. Jag var sa trott och orkade knappt sta upp pa festen. Men jag kande mig lite battre nar Mitch syster berattade att det ar folk i deras cykelgrupp som klivit av cykeln i den backen och gatt upp! Sa da kande jag mig helt plotsligt stark eftersom jag faktiskt cyklade hela vagen och inte gick en enda bit! 
 
I bilen pa vag hem fran cykelturen sa sa jag till Mitch 'never again' och menade att jag aldrig ville cykla ner till Akuna Bay igen. Men konstigt nog sa borjar det vaxa ett sug i magen nu pa att aka tillbaka och prova igen. Jag vill bevisa for mig sjalv (och kanske lite till Mitch, haha) att jag kan klara hela klattringen utan att stanna. Den har gangen tar jag med mig lite frukt och sa far jag se om det gor nagon skillnad. Totalt cyklade vi 47 km varav backen vi klattrade var 900 m konstant klattring uppfors. Sa nastan 1km uppfors. Inte sa konstigt att jag var trott. 
 
Aterkommer med resultat da jag vagat mig pa att prova igen :) 
 
 
Till top