Gets me every time

Allmänt / Permalink / 0

Varje ny Qantasreklam är ett gråtkalas för mig. Varje år eller halvår när de släpper en ny reklam så vet jag redan de första sekunderna att det kommer sluta i tårar. Det är en kombination av låten de alltid spelar samt att det alltid är en storyline om familjer som är isär. När jag ser barnbarn som pratar på Skype så brister det alltid för mig. Och när de återförenas på flygplatsen, herregud vad bölig man är nu för tiden. 

Den som är ansvarig för marknadsföring på Qantas har verkligen lyckats... gets me every time. 
  

En liten rolig detalj

Allmänt, Humor / Permalink / 0
Jag kom på en sak som jag måste berätta om här. Det var något som hände på bröllopet förra månaden som jag känner är för roligt/intressant för att utelämna här. Jag vet ju att allt som har med Australien och djur/insekter att göra är intressant att läsa eller höra om när man inte bor här själv. Hur som helst så tror jag att de flesta som läst min blogg ett tag vet att jag inte är något stort fan av insekter och kryp. 
 
Det här hände hemma hos B's föräldrar som har som ett superfint och stort hus ute i Bayview som ligger i Northen Beaches. Tydligen så är det här också ett väldigt "nature type" area då B's pappa berättade om någon orm hit och dit som han hittat i trädgården eller en possum hit och dit som tog sig in här och där. Det enda jag kan tänka på när jag hör folk prata om sånt här är att jag aldrig kan bo utanför ett tätt bostadsområde om jag ska bo i Australien. Att flytta ut på landet är verkligen inget som intresserar mig här. Hur som helst det hela börjar med att vi sitter och får hår och make up gjort av make och hår-tjejerna och K och jag pratar om hur vi båda har något av en fågelfobi. Några MINUTER senare så flyger en kookaburrafågel in rätt in i vardagsrummet och swoshar förbi K's huvud med några centimeter. Ni kan ju förstå vilka höga skrik som följde efter att den stackars fågeln flög in. Eller stackars och stackars. Han visste nog precis vad han gjorde. De har nämligen en tendes att bli rätt så "tama" och när jag fick höra att B's föräldrar brukade mata dem ute på terrassen så förstod man ju varför de var så orädda. Det här blev något av en återkommande scen under hela morgonen då den här jäkla fågeln höll på och flyga på oss så fort vi gick ut på terrassen för att ta bilder. Vi skrattade så mycket att vi nästan grät bort vårt fina smink.
 
 Här sitter han, redo att attackera vilken sekund som helst, haha! 
 
Men nu vidare till den vidriga delen av bröllopsdagen. Innan vi skulle åka iväg till själva cermonin så togs det fina bilder på bruden och på oss i föräldrarnas fina hus. De bor precis bredvid en nationalpark och tanken slog mig aldrig att man borde hålla lite koll på fötterna. Som brudtärna så känner man ju att man har ett uppdrag och det är att se till att bruden har det bra och i det här fallet för mig så innebar det att gå runt på gräsmattan där bilderna togs och rätta till hennes stora klänning.
Klockan börjar ticka och fotografen påpekar att nu är det jäkligt bråttom vi är 30 minuter sena och det blir en rush att ta sig till de fina vita mercedesbilarna som står redo att ta oss till parken där cermonin var. Vi ville inte stressa bruden men vi tärnor insåg att alla gästerna inklusive brudgummen nu stått och väntat ett bra tag.
 
Precis när vi ska kliva in i bilarna så ser en av tärnorna att gräset är fullt av blodiglar och hon säger åt alla att titta sina ben och fötter så att ingen blivit biten. Allihopa kollar varandra och det verkar lugnt. Vi tärnor hoppar in i vår bil (något som inte var lätt i våra figurtajta klänningar, när man väl satt ner i bilen så satt man typ fast) och bruden ska precis få hjälp att kliva in i sin bil med sin pappa när jag känner något som biter till mellan mina tår. Jag tänkte att det var ett löv och kikar snabbt under bandet på min sko och ser en stor jävla BLODIGEL som håller på och suger blod från min fot! Jag skriker och öppnar bildörren och skriker bara "LEECH!!!" varpå B's pappa kommer springande och drar av min sko och försöker dra bort den då jag i panik inte vågar röra den. Han försöker dra bort den men den sitter verkligen fast och det är då jag börjar få en mini panikattack. Mina enda association med blodiglar är den här scenen från filmen Stand by Me och det är ju ingen trevlig scen direkt.
 
 
Han lyckas få loss den men den lyckas slingra sig in mellan mina tår och tar ett till bett och börjar suga blod där. Efter några panikartade sekunder så får han loss den och eftersom vi har så bråttom så säger jag bara "I'm good, I'm good, we can go". Medan vi sitter på uppfarten i bilen och väntar på att bruden ska sätta sig i sin bil (det tog ett tag med hennes klänning då det var en liten cabriolet hon försäkte komma in i) så ser jag hur det börjar rinna mer och mer blod från såret. Vi hade några servetter i bilen men destu mer blod som rinner så inser jag att jag kan inte gå ner för altaret så här, det kommer vara blod över hela botten av min klänning då den var så pass lång att den nuddade tårna.
Som TUR var så är jag nog den mest förberedda personen jag känner och jag gillar att ha med mig saker "ifall att". Så i min kuvertväska i bagageluckan hade jag faktiskt med mig plåster. Något som jag tog med för eventuella skavsår, inte för blodiglar!! Jag kan i alla fall säga att jag nu vet att jag kan rädda mitt smink i vilka situationer som helst. Hade jag inte haft fint smink på mig vet jag att jag hade gråtit så mycket men som tur var så höll jag allt inne och fick nog panik i form av en svettattack istället. Så vi körde upp AC'n i bilen på högsta kraft och tog några stora klunkar champagne satte på Spice Girls - Wannabe på högsta volym och sjöng hela vägen fram tills vi skulle kliva ur bilen och gå ner för altaret. Haha, jag är inte förvånad alls av den här händelsen då sånt här alltid händer mig. Jag är bara glad att jag upptäckte iglen i bilen och inte några minuter senare. För hade jag upptäckt den mitt under cermonin så hade jag bara fått låtit den äta min fot, haha! Jag hade verkligen inte kunnat göra en scen och förstöra deras fina stund. Så tack och lov för det säger jag bara. Jag kan däremot tillägga att efter att vi tagit bilder i skogen efter cermonin så upptäcker K (en annan brudtärna) att hon har en igel på sin vad varpå vi precis anlänt till festlokalen. Hon rycker av den och det börjar rinna massor med blod och kommer blod på hennes klänning. Åter igen kommer mina plåster till använding. I panik för att hjälpa henne så sätter jag ner våra champagneglas på marken på parkeringen. 2 minuter senare när vi precis plåstrat om K så vänder jag mig om för att ta glasen och då kommer B's lillebror backandes med marsalkarnas bil och kör rakt över våra glas så de expolderar mot oss och glas kommer flygandes överallt. Jag säger bara en sak... Det händer saker konstant på ett bröllop. 
 
Det här påminner mig om allt annat konstigt som ständigt händer mig. Jag tror att jag drar till mig roliga/konstiga/klantiga händelser. Några som jag kommer att tänka på på en gång som hänt här är: 
 
- När en possum attackerade min och Camillas picnic i Hyde park. Possumen var halvt blind och såg inte vad han gjorde och gick rakt in i vår kylväska och när en man försäkte hjälpa oss att fösa bort honom så tog han glatt alla våra fina ostar vi precis köpt och vi fick sedan sitta på avstånd och titta på när han åt alla ostar i gräset. Runtom står massor med folk och filmar och fotar när en possum har fest med våra fina David Jones ostar. Kul! 
 
- Senast vi gick på Taste festival (en matfestival) så var det en blåsig dag i Sydney och jag står med våra vänner kring ett ståbord. Är precis på väg att ta en tugga av min goda tallrik mat jag precis köpt då en stark vind tar tag i ett gäng färdiga och använda papperstallrikar längre bort på bordet. En använd papperstallrik kommer flygande mot mig och det finns ingen tid att ducka. Plötsligt har jag en främmande människas gamla tallrik fastklistrad i ansiktet. Precis som en clown. Det var såklart massor med avokadoröra på tallriken och jag drar bort den och jag glömmer aldrig mina kompisars min när de ser mitt ansikte täckt i avokadoröra. De låg ner på gräset och skrattde så mycket. 
 
- När vi var på konsert i Operahuset ett gäng vänner under Vividfestivalen så går vi mot en bar på stenplattorna precis utanför konserthuset. Det hade regnat och det var riktigt blött och halt på stenplattorna. Vi tjejer har högklackat på oss så klart och jag lyckas missa ett litet trappsteg och faller rätt ner mot plattorna men hinner ta ut händerna för att skydda ansiktet men plattorna är så hala att händerna bara glider framför mig och min högra sida av huvudet hamnar helt i en vattenpöl. Jag gjorde mig inte illa alls som tur var men jag reser mig upp och har en sida lockigt hår och en sida dyblött och superakt hår. Igen, mina kompisars min när de ser mig... Jag är van vid det här laget att vara den klumpiga som alla skrattar åt. Jag kan tillägga att den kvällen blev jag utkastad från krogen efter att mina skor från ingenstans gick sönder så pass illa att de inte gick att ha på sig. Jag var så besviken eftersom jag ville stanna men vakterna tillåter en ju så såklart inte att vara där utan skor på sig. 
 
Jag har så mycket mer historier men ni orkar säkert inte läsa mer. Det här blev väldigt långt och bloggmisstag nummer ett, jag tror inte ens att jag har några bilder att knyta ihop hela det här inlägget med. Det blev inga bilder på blodigeln, inga bilder på den blinda possumtjuven, inga bilder på mitt ansikte täckt i avokado, inga bilder på min snygga frisyr efter min vurpa framför Operahuset. Men det är några roliga historier i alla fall. 
 
Jag tittade precis igenom mina gamla mobilbilder och ser att jag faktiskt har en bild på långt avstånd på possumen som äter vår ost. Om ni tittar närmre så ser ni en turist som sitter ner mot den och folk som står runtom och tittar på. Usch, det är som stora råttor. Jag förstår inte hur vissa kan tycka att dom är söta!

En månad senare

Allmänt, Australien, Resor / Permalink / 3

Det har börjat blivit väldigt glest med inlägg här den senaste tiden. Den senaste månaden har verkligen varit en månad då jag inte känt alls för att skriva något. Mycket har hänt, mest tuffa och jobbiga saker som jag inte kommer att skriva om här. Men det har varit en tung månad och att blogga om det har inte känts rätt så därför har jag hållt mig undan från att skriva något över huvud taget. Men det har såklart inte bara varit tufft den senaste månaden. Mycket roliga saker har ju hänt också och jag väljer att fokusera på det istället. 

M och B's bröllop var ju såklart höjdpunkten i mars. Vilket bröllop det blev! Jag hade så himla kul och det känns redan så långt borta men jag ser fram emot att se alla bilder från fotografen snart. Då kommer alla roliga minnen komma tillbaka på en gång! Dagen går ju så himla fort! Jag förstår nu vad folk menar när man hör att brudparet ofta säger att dagen gick alldeles för snabbt. Morgonen då vi gjorde oss i ordning och fick hår och make-up gjort kändes som evigheter men sekunden efter att vi gick ner för altaret och cermonin var över så gick allt som på en sekund. Mitch och jag sov över i Newport över helgen då bröllopet var i dom trakterna. Även om vårt hotell var rätt så sunkigt så var det så skönt att vakna upp i ett soligt Newport och promenera till ett café för en mysig frulle följt av ett strandbesök. Precis vad kroppen behövde efter en lång dag med mycket champagne och festande.

Vad mer har hänt. Vi var uppe i Coolum på Sunshine Coast över påsken vilket var så härligt. Det kändes som sista beachdagarna för den här sommaren nu när det börjar bli höst i Sydney. Vi hade 5 dagar där uppe så det var tillräckligt med tid för att få en sista bränna och känna sig "klar" med sommaren. Det är konstigt för så kände jag nog aldrig när jag bodde i Sverige, att man är klar med sommaren. Visst kunde man längta efter vintermys och tända ljus ibland, men inte så pass mycket att man ville att sommaren skulle ta slut. Här är ju sommaren så himla lång och man hinner faktiskt tröttna på stranden och att konstant ha sand på golvet, i bilen och att ständigt gå runt i flipflops. Igår kväll gick jag och Mitch ut på middag på Coogee Pavilion och vi båda kommenterade på hur skönt det var att gå ut med långbyxor och tröja. Jag har ju en kärlek till tunna jackor så min säsong har äntligen börjat, haha!

I förrigår gjorde jag något väldigt spontant. Jag satt och scrollade på facebook och såg i en utav grupperna jag är medlem i att någon postade om att Thai Airways hade en rea på flyg till Stockholm. Jag hade inte allt planerat att åka hem den här sommaren men det här priset var för bra för att inte åka. Så helt spontant bokade jag en resa hem ensam och kommer vara hemma i 3 veckor under juni! Det ska bli så himla skönt och så mysigt att verkligen hinna spendera tid med mina vänner och min familj. Senast jag var hemma så var jag och Mitch där i en vecka och det var så himla stressigt att försöka klämma in alla besök. Mitch är såklart avundsjuk på att jag ska åka hem men vi tycker båda att det är bäst att jag åker själv. Dels för att han inte har semester att ta ut men också för att jag behöver spendera lite tid hemma ensam eftersom jag inte gjort det sedan jag flyttade till Australien. Så det var verkligen dags. Mitch sa att jag fick åka så länge jag åt 5 räkmackor åt honom, haha! Jag tror han är mer avundsjuk på att jag får äta räkmackor än på att jag ska åka till Sverige. Det är bara 1,5 månad kvar tills jag åker vilket också känns så himla lyxigt. Vanligtvis när en Europaresa bokas eller när någon ska komma hit så är det något som planeras ett år i förtid och det är världens längsta nedräkning. Men nu är det bara några veckor kvar! Jag kan fortfarande inte förstå att jag bara betalade 1000 dollar för en tur och retur hem. Dessutom med den bästa och snabbaste rutten med bara ett stop och 21 timmars resa. Score, säger jag bara! 

Bilgola beach som ligger i Norra Sydney. Här badade vi morgonen efter bröllopet.
Älskade coastalwalken. Bästa promenaden att samla sina tankar på. Här har jag gått många gånger och funderat på livet.
Fina Coolum! Där kan man verkligen koppla av.
Älskar att starta dagen där upp med en springtur barfota på stranden. Tur att jag gjorde det de två första dagarna där uppe innan jag smittades av den hemska magsjukan som gick igenom hela familjen under påsken!
Till top