Beslutet att flytta till Australien och hur det är att söka jobb här!

Allmänt, Sverige VS Australien, Visum / Flytta, Jobb, Partnervisum, Utlandssvensk, Visum / Permalink / 2
Jag fick en kommentar med lite frågor här om dagen och jag tyckte det var väldigt bra och intressanta frågor som fler i vår situation säkert kan dra nytta av. Jag vet att det är några läsare som trillar in här på bloggen då de googlat partnervisum i Australien. Så jag tänkte att jag skulle svara på den i ett eget inlägg istället. Hoppas att du tycker att det är okej Katrin :) 
 
Hej Emilia, 
Tycker din blogg är toppen och har började läsa lite inlägg när jag sökte tips för partnervisum för Australien. Din blogg gav verkligen en jättebra inblick. 
Själv har jag en australiensisk fästman och tycker det du skriver om i ditt inlägg är väldigt intressant eftersom jag själv har börjat fundera lite på vart vi i framtiden ska bo. Hur bestämnde ni er för Australien istället för Sverige? 
I min egna sitiuation skulle jag gärna testa på australien i 2-3 år men partnervisum är ju inte bara en lång process utan även så dyrt – de vill väl att man ska vara kvar ;) 
Om det inte är för personligt får jag fråga vilken branch du jobbar i? Kändes steget till Australien som en utveckling för ditt jobbliv och hur bemöts du som svensk? 
 
 
Okej, jag börjar med frågan om varför och hur vi bestämde oss för att flytta till Australien. Till och börja med kan jag ju berätta att Mitch hade ett visum i Sverige som liknade det jag själv hade i Australien. Han hade ett så kallat working holiday visum som räckte i ett år. Planen var alltså redan från början att ha det där året som ett test och se hur det gick och sedan se vart vi båda ville bo någonstans. Ett beslut som verkligen ingen utav oss ångrat en sekund. Det var verkligen GULD värt att få bo ihop i "mitt" land också, det har gjort oss till ett mycket starkare par och vi känner varandra mycket mer än vad vi hade gjort om vi hade stannat i Sydney. Vi hade ett väldigt roligt år i Sverige men det var rätt så mycket saker som inte föll på plats vilket gjorde att vi tillslut kom fram till att flytta till Sydney.
 
Mitch hade precis tagit examen innan han flyttade till Sverige vilket betydde att han knappt hade någon erfarenhet av den branschen han ville in och jobba i. Så att komma till ett land där han inte pratade språket, inte hade några kontakter eller någon erfarenhet var ju inte en superbra kombo för att få något spännande jobb. Men han kämpade på. Jäklar vad han kämpade på. Han hade totalt 4 olika extrajobb, mestadels inom restaurang, vilket inte alls var det han ville pyssla med. Det tog mycket på hans energi och på hans självförtroende och känna att ingen ville anställa honom. Han pluggade två nivåer av svenska på högskolan och försökte verkligen komma in i den svenska "lunken". Men det var svårt. Och det kan man ju verkligen förstå. I princip så levde vi på min inkomst under hela det året och tillslut kom vi till en breaking point då vi inte orkade mer. Jag ville väl kanske inte riktigt säga det högt men jag visste innerst inne att det skulle bli bäst för oss båda om vi flyttade tillbaka till Sydney. Eftersom jag redan visste att jag kunde vara lycklig i Sydney och att jag kunde få ett liknande jobb så kändes det mer rättvist på något sätt att faktiskt ge Sydney en chans. Det var ju ett supertufft beslut eftersom det betydde att jag skulle behöva vara ifrån min familj och mina vänner igen. Men samtidigt så får man ju försäka att väga in vad som är viktigt för mig och Mitch. Jag är inte lycklig om han inte är lycklig och tvärtom. Och självklart så saknade jag ju mycket med Sydney också. Har man testat på att ständigt ha sol och bad och den livsstilen man har här nere så är det ju svårt att släppa taget om den helt. Så det gjorde ju flytten lite enklare. Jag visste ju vilket liv som väntade och jag såg Sydney som hemma så det kändes inte läskigt mer än att jag skulle sakna alla man känner hemma. 
 
Jobbbiten var väl egentligen det enda jag var lite nervös över. Eller lite, det stämmer nog inte, jag var VÄLDIGT nervös över den biten. Vilket leder mig in på nästa fråga. I Sverige jobbade jag som platschef på en konferensanläggning och jag älskade verkligen mitt jobb. Det var ett företag som jag jobbat på i nästan 5 år (minus det året jag var tjänstledig och reste) och jag hade nästan "vuxit" upp där. Året som Mitch bodde i Sverige så fick vi reda på att vi skulle avvecklas som företag då vi var ett dotterbolag. Något som såklart var supertråkigt och rätt så stressigt. Men rent tidsmässigt så passade det mig het perfekt. Jag kom överens med en person från moderbolaget att vi skulle hålla centret öppet tills jag flyttade. Vilket verkligen var ett drömscenario. Det var en rätt så surrealistisk känsla att jag var en av de första som var med från början då vi köpte in bassaker så som kaffemaskin och konferenspennor och så var det jag som ensam var den som sålde av allt från köksmaskiner, möbler till att hålla i visningar med mäklare för att bli av med lokalen. Rätt så sorgligt men också jäkligt lärorikt! Det är ju rätt så coolt att ha varit med ett företag från start till slut. Hur som helst, så slutade jag några veckor innan flytten till Sydney. Jag visste ju att jag var väldigt kompetent inom allt som hade med möten och konferens att göra så det var ju självklart den typen av jobb jag sökte när jag äntligen fick mitt partnervisum i juni (jag fick ju tåligt vänta några månader innan jag kunde börja jobba). Men visst var jag nervös. Även fast jag vet att jag är bra på engleska så hade jag ju aldrig "jobbat på engelska" mer än det caféjobb jag hade när jag reste här. Så det var en väldigt nervös Emilia som stapplade iväg på min första intervju som visade sig leda till mitt jobb jag har idag. Jag hade väl tur eller så var det bara menat. Men jag sökte mitt jobb jag har idag på seek.com.au så fort jag fått mitt visum och en vecka senare blev jag kallad till intervju. Så som TUR var så slapp jag hålla på med jobbsökande i mer än en vecka. Det är ju extremt tufft för psyket att ständigt vara redo att presentera sig själv och att telefonen kan ringa när som helst. 
 
Jobbet jag har idag är som receptions och konferensansvarig för ett företag som ansvarar för alla privata skolor i hela NSW. Rent arbetssysslomässigt om jag ska jämför med mitt jobb i Sverige så har jag garanterat gått ner några steg rent ansvarsmässigt. I Sverige gjorde jag i princip allt i hela kedjan (bokning, fakturering, löner, personalmöten osv) medan jag nu mer har ansvar för den dagliga driften av konferens och reception. MEN jag älskar verkligen mitt jobb, så jag bryr mig verkligen inte om att jag inte har lika mycket ansvar. Jag lär mig fortfarande massor av nya saker och vårt företag är så himla häftigt och man träffar väldigt mycket intressanta personer som är högt uppsatta i NSW. Så länge jag lär mig nya saker och känner att min tjänst är utmanande så är jag nöjd. Dessutom så tjänar man så himla bra i Australien jämfört med Sverige så det är ju självklart en stor motivationsfaktor också! 
 
Min erfarenhet är verkligen att det inte spelar någon roll vart du är ifrån här i Australien. Det som spelar roll är din personlighet och dina erfarenheter, inte vilket land du kommer ifrån. På vårt företag har vi massor med människor ifrån olika länder och det gör det verkligen till en mer intressant arbetsplats! När jag hade min intervju så blev jag otroligt positivt överraskad när de såg på mina erfarenheter och sa wow istället för "jaha, så du har inte jobbat i Sydney förut?", vilket tyvärr var den attityden Mitch jämt och ständigt fick höra i Sverige. Australien är ju ett extremt multikulturellt land och det är säkert därför det är enkelt att starta ett liv här som invandrare. Det är ingen som är förvånad då du säger att du inte är härifrån för chansen att de själva är från ett annat land eller att deras partner är det är väldigt hög. Och som svar på hur man upplevs som svensk så kan jag säga att folk generellt sätt är väldigt intresserade och arbetsgivare ser oss som pålitliga och ansvarsfulla. När jag jobbade på café i Bondi så frågade gäster ofta om chefen bara anställde svenskar för att han gillade blondiner men sanningen var mest för att han tyckte att svenskar i 95% av fallen var bra arbetstagare. Något men verkligen bör ta med sig om man flyttar hit. Det finns verkligen ingen anledning att vara nervös över att få jobb. Jag var verkligen nervös helt i onödan.
 
Jag hoppas att det svarade på dina frågor Katrin. Du får självklart fråga mer om du undrade något mer. Det är bara roligt för mig att få något att skriva om här :) 
 
 
Det är ju ett extremt svårt beslut att bestämma vilket land man ska bo i. Men i slutändan så handlar det ju bara om vart båda två är lyckliga. Just nu så är både jag och Mitch det så därför känns det helt rätt att bo här i Sydney. Men sen vad som händer i framtiden vet ju ingen och det känns ju väldigt spännande att inte veta vilket land eller vilken kontinent vi kommer att bo i!
 
#1 - - Katrin:

Tack för det snabba och utförligt svaret :) Vad ärad jag känner mig att frågan fick vara med i ett inlägg haha. Det är roligt att våran situation är ganska lik, så jag är väldigt glad att jag hittade till denna blogg i rätt tid. Min fästman är tillfället också här på ett working holiday visum och vi har bott ihop här i Stockholm i 1 år nu. Han kom förra året i juli och kan stanna till mitten av September (började med turistvisum och böt sen till WH visumet). Han kommer efter september förlänga sin tid här med ett till turistvisum så han kan stanna i Sverige tills december. Sen bär det av till Gold Coast där han kommer ifrån till jul. Han jobbar på distans för ett australiensikt företag, så därför passar sådana ikomplicerade visum bra för honom.Fr.o.m December så måste vi dock komma på något annat för att kunna vara i samma land tillsammans.
Vi kommer gifta oss i sommar men tyvärr så måste man oavsett gå igenom den långa handläggningtiden för svenskt uppehållstillstånd (minst 5 månader eller mer). Under den tiden skulle han inte få vistas i Sverige och meningen är ju att kunna vara tillsammas. Har lite alternativ på gång varav ett så klart är att jag kommer till Australien på ett 309 partner visa som spouse. Eftersom 309 visumet tillåter en att jobba så känns det som bästa alternativet. Är 28 så ett working holiday hade så klart också funkat som en låsning men skulle gärna vilja jobba med något mer lite kvalifierat nu när jag försöker komma igång med pluggrelaterad jobberfarenhet. Även för framtiden är uppehållstillstånd ju bra att ha. När jag läste dina inlägg om visum för första gången (tror det var i feburari) så började vi samla alla bevis på en gång. Känner mig som värsta pedanten/weirdo nu som sparar varenda kvitto från en resa, middag eller inköp eller säger till kompisar & familj att de ska skicka kort från resor som är adresserade till oss båda :D Allt dokumenteras som har båda namnen, och alla gemensamma bilder sparas. Gör att man utvecklas till värsta ”parbilds” nörden 
Intressant vad du skriver om jobb och spännande att höra hur du upplevde det. Det ger mycket hopp och motivation  Själv har jag pluggat internationella relationer/statsvetenskap och är intresserad av jobb i NGO’er eller allmänt ideela sektorn. Just nu jobbar jag inom administration i en EU organisation här i Stockholm och eftersom jobbet är på engelska så känns det som en bra förberedelse. Men när det kommer till internationella organisationer känns Australien ibland lite off the map, men o andra sidan så har jag inte för djupat mig till 100% i vad som finns. Det är mest min spontana känsla eller förutfattade mening. Min kille är från Gold Coast men han sa från första början att vi borde flytta till Melbourne eller Sydney. Möjligtvis Canberra om det skulle visa sig bättre för jobb, men måste säga att jag oavsett skulle vara mer sugen på Mebourne eller Syndey. Allt i livet är ju inte jobb, och det känns om vi väl bestämnde oss att flytta till Melbourne eller Syndey så hade jag hittat något som passar bra även om det kan betyda att man tar ett litet steg tillbaka eller fortsätter på samma nivå som tidigare. Vad som är kul är att både Melbourne och Sydney verkar som städer med en fantatisk work-life balance inte minst pga klimatet. Haft en lite risig sommar i Sverige detta år så måste erkänna att det sporrar visum tankarna lite ;)

Tänkta passa på att fråga angående visum:
- Läste att du åkte till Hongkong efter att du fick ditt visum godkänt. Trodde först att man måste återvända till landet man ansökt från för att typ ”hämta” visumet. Så förstår jag det rätt att om man är i AUS på ett turistvisum och får sin ansökan godkänd så är asså allt som krävs att man lämnar landet en kort tid? Det är ju i så fall smidigare än jag tänkt mig.
- Angånde ”bevis” man samlar som exempelvis boarding kort, kvitton etc . Bör man lämna dem i orginal eller vill de ha kopior? Kopior känns att det blir lite mer ordentligt i pärmvolymen hehe, men förstår att de säkert vill ha orginal. Hur gjorde ni?

Tack igen och ha en trevlig helg :)
/Katri

Svar: Hej igen Katrin!
Förlåt för mitt väldigt sega svar :) Har inte velat svara förens jag verkligen hade tid att svara ordentligt. Tänkte börja med att svara på dina två frågor.

Ja det stämmer, jag åkte till Hong kong för att få mitt visum godkänt. Du kan alltså åka vart som helst utanför Australien, du behöver inte befinna dig i det land som du ansökte om visumet i. Så det underlättar ju en del. Jag var här på turistvisum i väntan på mitt spouse visum och hade först bara tänkt att åka till Nya Zeeland själv men så frågade Mitch mamma om jag ville åka någonstans lite längre bort istället. Så vi gjorde en semester av det :) Du meddelar bara din case officer att du befinner dig i Australien och att du vill veta när visumet är redo att behandlas så att du kan lämna landet för att kunna få visumet i ditt pass. Sen när man väl anlänt i annat land mejlar man sin CO och så får man ett svar (jag tror jag fick mitt samma dag) att visumet nu är ditt och med ett bifogad dokument. Det var en så surrealistisk känsla att efter så lång väntan och så mycket jobb att sitta där med en pdf-fil i mobilen som visade mitt visum. Så himla härligt!

Som svar på din andra fråga, vi gjorde kopior av allting. Vi scannade alla boardingkort, vykort osv. Det är nog det de vill ha i alla fall eftersom det blir enklare för dem att hantera än om det är massa lösa små papper :) Vi försökte verkligen göra det så enkelt för dem som möjligt med att vara noga med att kategorisera och sortera med flikar. Man kan ju hoppas att det ska snabba på processen lite i alla fall ;)


Vad roligt det är att höra från ett par som är i så lika sits. Det låter ju som att ni oavsett vilket land ni "väljer" kommer att få rätt så bra liv. Ni verkar ha det lite mer tryggt jobbmässigt än vad vi hade då vi bodde i Sverige. Vi hade det ju väldigt kämpigt i Sverige vilket gjorde valet lite lättare att flytta hit. Och så lockar det ju såklart med klimatet i Australien, speciellt när man hör att sommaren hemma i Stockholm har varit precis som våran vinter här nere. Men självklart saknar vi Sverige mycket också. Frågan är ju om man någonsin kommer vara 100% nöjd med vart man bor? Det tvekar jag på. Man kommer ju alltid att sakna något vart man än bor. Haha, det är ju vår eviga kamp som svensk/aussie-par.

Jag röstar ju såklart på Sydney om ni skulle ta beslutet att flytta hit, inte alls partisk hehe. Men jag hör hela tiden massa fint om Melbourne också såklart. Det är ju alltid en fördel att bo i en större stad när det kommer till jobbmöjligheter. Jag kan verkligen inte tänka mig att bo i någon annan stad här. Sydney har allt som vi vill ha, jobb, stränder, fantastisk mat, underhållning, natur och väldigt bra väder (mestadels hehe). Har du bott i Australien förut och vart bodde du då? Träffades ni här medan du var här och reste eller träffades ni kanske till och med i Sverige? :) Så himla spännande att få höra någon annans historia. Och vad tycker din partner om Sverige? Kan han se sig själv bo där permanent? Väldigt intressanta frågor.

Och grattis till kommande bröllop! Måste vara väldigt spännande. :)

Stor kram
Emilia

#2 - - Katrin:

Hej igen,
Tack igen för tipsen, det kommer vara till mycket hjälp när vi startar partnervisum processen nångång framöver. Ja, när man är från olika sidor av jordklotet är det ju spännande att se vart livet tar en, det är ju två fantatsika länder man har att välja på och ännufler spännande länder som ligger däremellan ;) 
Jag har hittills bara varit i Australien och hälsat på men aldrig bott där. Vi träffades genom min syster eftersom hon varit kompis med min man (nu kan jag säga det :) ) i flera år och vi började prata över Facebook. När han kom till Stockholm för att hälsa på så klickade vi perfekt och bestämnda oss för att make it work på distans i några månander så att han hade tid att ansöka om Working holiday visum till Sverige. Sen kom han då över i juli förra året. Han jobbar inom IT så han kan ta med sig jobbet (=datorn) lite vart som helst. Hittills trivs han bra i Sverige och säger för framtiden att han kan se sig i Sverige när barn blir aktuella om några år. men det är ett tag tills dess. Vi får se vad det blir, only time can tell men det kommer bli spännande att testa på varandras länder under tiden.
Vi ska flyga över i december och stannar över jul, så jag ser framemot värmen (jag vet att för en aussie låter jag inte helt klok när jag säger så, haha) och ska bli spännande att se hur de firar jul :)

Du får ha en trevlig semester i Europa :)
Ha det bra / kram, Katrin

Till top