Vad kostar ett leende herr och fru Svensson?

Allmänt, Sverige VS Australien / Ohyfs, Sverige / Permalink / 2
 
Jag vet att jag inte är den första personen att kommentera detta men jag måste få ut min frustration och jag väljer att göra det här. Visst är det väl allmänt känt i världen att vi svenskar inte är av det trevligaste slaget? Innan jag åkte till Australien förstod jag inte riktigt vad alla menade. Vi är väl inte värre än några andra länder? Så otrevliga/oartiga är väl inte det svenska folket? Fel, fel och åter igen fel. Jag kanske får några svenskar emot mig nu men jag tror att de flesta som bott eller spenderat en längre tid utomlands förstår vad jag menar. Svenskar är världens varmaste och goaste människor NÄR man väl kommit innanför skalet och lärt känna personen. Det som däremot majoriteten av svenska folket inte verkar vilja bjuda på är vänlighet till medmänniskor de stöter på i vardagen. Hemma är man varm och vänlig, på jobbet är man trevlig och artig MEN så fort man lämnar någon utav dessa dörrar så är det som att det helt plötsligt är okej att bete sig hur som helst. 
 
Vad kostar det dig att le? Eller att säga ursäkta? Eller varför inte hjälpa en äldre dam av bussen? Ju längre jag skulle gå med dessa påståenden destu mer osannolikt är det att de någonsin hänt i Sverige. Att prata med främmande människor här verkar vara lika konstigt som att gå och hångla upp en främling mitt på gatan. Jag saknar denna vardagliga vänlighet något extremt mycket. I Australien är folk så vänliga att man nästan vill stanna upp och bli vän med varenda en man småpratar med i väntan på bussen eller i kön till kassan. Jag undrar verkligen vad det är som gör att det är så stor skillnad på folk ifrån olika länder? I Sverige måste vi ha lärt oss sedan barnsben att det är okej att vara otrevlig till främmande människor så länge du är trevlig emot de du står nära. Medan i Australien lär barnen sig att vara artig och trevlig emot varenda människa de stöter på. 
 
Till exempel så säger man alltid tack till busschaffören då man kliver av bussen i Australien. Även om du står längst bak i bussen så ropar du högt, "thank you" och kliver av. Hur gulligt är inte det? Jag kan erkänna att jag dock inte gjorde det då jag tyckte att busschaffören kört som en dåre, då förtjänar de inget tack. 
 
Nu blev det här ett vimsigt inlägg men jag funderade på det här idag på bussen på väg hem ifrån jobbet. Jag sitter på buss nummer 4 i rusningstrafik och det är som vanligt proppfullt på bussen. En kvinna kliver på och är påväg att sätta sig ner i sätet bredvid mig. Hon hinner inte och bussen kör innan hon satt sig ner och hon flyger på kvinnan mitt emot henne. Kvinnan som ramlat säger ingenting utan sätter sig surt ner på sin plats. Jag får hålla mig för att inte skrika ut "Hur svårt är det att säga ursäkta?!". Ett leende och ett ursäkta hade varit det minsta du hade fått om detta hänt någon annanstans än i Stockholm. 
 
Alla dessa observationer är extra tydliga för mig nu, inte bara för att jag jämför med Sydney utan också för att Mitch dagligen noterar olikheter emellan våra hemländer. Något som han och även jag stör mig på allra mest och som är något utav ett Stockholmssyndrom är "kliva på tåget stressen". Snälla rara ni, ni kommer att få gå på tåget! Har tåget någonsin åkt utan att du kom på när du stått i tid när tåget rullar in på perrongen? Förmodligen är svaret nej för det flesta. Ändå ska det knuffas, trängas och tryckas sig in när stackars människor, barnvagnar och gamlingar försöker ta sig ut från tåget. Igen frågar jag mig själv, vad är det som gör att dessa människor tycker att det är värt det att göra så? Är det värt det bara för att kanske få en sittplats på tåget hem? 
 
Nej, nu tycker jag det får vara nog. Snälla herr eller fröken Svensson, kan ni inte vara lite vänligare mot era medmänniskor, le litegrann, hjälp någon som ser ut att behöva hjälp, sluta knuffas, puttas, sucka och stöna. Lägger man ihop all tid medelsvensson spenderar i rusningstrafiken så är det nog en stor del av ens liv, varför slösa den med att vara bittra, stressade och oartiga?
 
Tack, nu har jag sagt mitt. Inser dock att min önskan inte kommer att gå i uppfyllelse inom någon snar framtid. Svenskar har så mycket att lära. Och innan det hänt har jag flyttat till Australien, landet där ett leende inte är laddat med tvångstankar om att kanske behöva prata med en främmande människa. Hemska tanke va?
 
*Jag pratar bara för Stockholm i detta inlägg. Jag hoppas innerligt att detta bara är ett problem i huvudstaden och inte i hela landet. 
 
Stanna upp en stund skriver här väldigt bra om "Den svenska modellen". Nu fick ni ett bra bloggtips också. Lite roligare sätt att avsluta detta inlägg med tycker jag. Läser ni denna blogg får ni garanterat ett leende på läpparna! 
#1 - - sincerelyblair.blogg.se:

Haha går igenom din blogg lite! Jag håller fullständigt med i detta, men det är nog som sagt värst i stora städer. Jag bor i ett litet samhälle på ungefär 300 personer i Småland och här hälsar vi varje gång någon är ute och går! :)

Svar: Ja det är nog verkligen bara en storstadsgrej och jag skulle nog gissa att Stockholm är värst. Stockholm i rusningstid på vintern är som ett slagfält. Är så glad att jag slipper knuffarna och muttrande människor på T-centralen i city varje dag :) Men så fort jag åker till Järvsö uppe i Hälsingland där vi har landställe så hälsar alla och är trevliga mot varandra oavsett tid på dygnet. Så synd att detta bara verkar existera i småstäder :) Stockholm borde ta efter småstäderna! :D Kram
Emilia

#2 - - Anonym:

Inte bara Sthlm tror jag här nere i Skåne är dom likadana fast det är mindre folk på tågen ( förutom i festival tider och industrisemestrar ) så ska alla in innan de andra fått komma ut.
Även så på bussarna, blir själv förbannad o tycker att men va fan du har stått där i 20 min o väntat på bussen/tåget du kommer nog fan på det så fort du låtit dom som ska gå av få komma av..
Brukar säga de högt ibland *haha* då tittar alla på mej som om ja vore helt dum i huvudet.
Själv är man ju upplärd att vara trevlig mot alla och visa tacksamhet lr hjälpa till om de skulle behövas. Även då kollar vissa på en precis om att fan va du va överdrivet trevlig då..

Härligt o läsa din blogg :) all cred till dej fortsätt så..

Svar: Gud vad intressant! Jag har inte bott i någon annan stad förutom Stockholm i Sverige så jag har ju inte så mkt att jämföra med. Men visst är det irriterande? Det kunde verkligen reta gallfeber på mig att unga och äldre, pigga människor (som inte egentligen behöver sitta) tränger sig på och inte ens bryr sig om att släppa av äldre, folk med barnvagn och även andra unga. Jag brukade ibland visa rätt så tydligt vad jag tyckte om jag inte blev förbisläppt när jag skulle kliva av tunnelbanan, folk blev helt chockade och kollade på mig som om att jag var dum i huvudet. Men man vill ju bara skrika till dom att det är dom som är det och inte jag! Ibland kan jag nästan bli lite ledsen över att det ska behöva vara så i Sthlm (och i andra delar av Sverige), varför kan inte folk vara mer artiga och snälla mot varandra? Hur svårt är det liksom? Skönt att höra att jag inte är den enda som är upprörd över det här. Det kanske är en liten sak i det stora hela, men det skulle verkligen göra folks vardagsliv så mycket härligare om alla var artiga och trevliga mot varandra :)
Kul att du tog dig tid och kommenterade! Stor kram :)
Emilia

Till top