Vad kostar ett leende herr och fru Svensson?

Allmänt, Sverige VS Australien / Ohyfs, Sverige / Permalink / 2
 
Jag vet att jag inte är den första personen att kommentera detta men jag måste få ut min frustration och jag väljer att göra det här. Visst är det väl allmänt känt i världen att vi svenskar inte är av det trevligaste slaget? Innan jag åkte till Australien förstod jag inte riktigt vad alla menade. Vi är väl inte värre än några andra länder? Så otrevliga/oartiga är väl inte det svenska folket? Fel, fel och åter igen fel. Jag kanske får några svenskar emot mig nu men jag tror att de flesta som bott eller spenderat en längre tid utomlands förstår vad jag menar. Svenskar är världens varmaste och goaste människor NÄR man väl kommit innanför skalet och lärt känna personen. Det som däremot majoriteten av svenska folket inte verkar vilja bjuda på är vänlighet till medmänniskor de stöter på i vardagen. Hemma är man varm och vänlig, på jobbet är man trevlig och artig MEN så fort man lämnar någon utav dessa dörrar så är det som att det helt plötsligt är okej att bete sig hur som helst. 
 
Vad kostar det dig att le? Eller att säga ursäkta? Eller varför inte hjälpa en äldre dam av bussen? Ju längre jag skulle gå med dessa påståenden destu mer osannolikt är det att de någonsin hänt i Sverige. Att prata med främmande människor här verkar vara lika konstigt som att gå och hångla upp en främling mitt på gatan. Jag saknar denna vardagliga vänlighet något extremt mycket. I Australien är folk så vänliga att man nästan vill stanna upp och bli vän med varenda en man småpratar med i väntan på bussen eller i kön till kassan. Jag undrar verkligen vad det är som gör att det är så stor skillnad på folk ifrån olika länder? I Sverige måste vi ha lärt oss sedan barnsben att det är okej att vara otrevlig till främmande människor så länge du är trevlig emot de du står nära. Medan i Australien lär barnen sig att vara artig och trevlig emot varenda människa de stöter på. 
 
Till exempel så säger man alltid tack till busschaffören då man kliver av bussen i Australien. Även om du står längst bak i bussen så ropar du högt, "thank you" och kliver av. Hur gulligt är inte det? Jag kan erkänna att jag dock inte gjorde det då jag tyckte att busschaffören kört som en dåre, då förtjänar de inget tack. 
 
Nu blev det här ett vimsigt inlägg men jag funderade på det här idag på bussen på väg hem ifrån jobbet. Jag sitter på buss nummer 4 i rusningstrafik och det är som vanligt proppfullt på bussen. En kvinna kliver på och är påväg att sätta sig ner i sätet bredvid mig. Hon hinner inte och bussen kör innan hon satt sig ner och hon flyger på kvinnan mitt emot henne. Kvinnan som ramlat säger ingenting utan sätter sig surt ner på sin plats. Jag får hålla mig för att inte skrika ut "Hur svårt är det att säga ursäkta?!". Ett leende och ett ursäkta hade varit det minsta du hade fått om detta hänt någon annanstans än i Stockholm. 
 
Alla dessa observationer är extra tydliga för mig nu, inte bara för att jag jämför med Sydney utan också för att Mitch dagligen noterar olikheter emellan våra hemländer. Något som han och även jag stör mig på allra mest och som är något utav ett Stockholmssyndrom är "kliva på tåget stressen". Snälla rara ni, ni kommer att få gå på tåget! Har tåget någonsin åkt utan att du kom på när du stått i tid när tåget rullar in på perrongen? Förmodligen är svaret nej för det flesta. Ändå ska det knuffas, trängas och tryckas sig in när stackars människor, barnvagnar och gamlingar försöker ta sig ut från tåget. Igen frågar jag mig själv, vad är det som gör att dessa människor tycker att det är värt det att göra så? Är det värt det bara för att kanske få en sittplats på tåget hem? 
 
Nej, nu tycker jag det får vara nog. Snälla herr eller fröken Svensson, kan ni inte vara lite vänligare mot era medmänniskor, le litegrann, hjälp någon som ser ut att behöva hjälp, sluta knuffas, puttas, sucka och stöna. Lägger man ihop all tid medelsvensson spenderar i rusningstrafiken så är det nog en stor del av ens liv, varför slösa den med att vara bittra, stressade och oartiga?
 
Tack, nu har jag sagt mitt. Inser dock att min önskan inte kommer att gå i uppfyllelse inom någon snar framtid. Svenskar har så mycket att lära. Och innan det hänt har jag flyttat till Australien, landet där ett leende inte är laddat med tvångstankar om att kanske behöva prata med en främmande människa. Hemska tanke va?
 
*Jag pratar bara för Stockholm i detta inlägg. Jag hoppas innerligt att detta bara är ett problem i huvudstaden och inte i hela landet. 
 
Stanna upp en stund skriver här väldigt bra om "Den svenska modellen". Nu fick ni ett bra bloggtips också. Lite roligare sätt att avsluta detta inlägg med tycker jag. Läser ni denna blogg får ni garanterat ett leende på läpparna! 

Sötaste du sett?

Allmänt / Permalink / 1
 
Jag lovar att denna blogg inte endast kommer att bestå utav länkar till klipp och hemsidor. Men jag måste bara dela med mig av denna video. Så liten men ändå verkar han på något sätt förstå vad mamma sjunger. Den fick till och med pojkvännen här hemma att brista ut i ett "aaaw". Vanligtvis är det mest suckar jag hör när jag visar bebisklipp på youtube. 

Varsågod, ett inlägg att read:a

Allmänt / Youtube / Permalink / 0
Om det är något internetfenomen jag inte kan leva utan så är det... facebook, NOT. Är det bara jag som tycker att facebook dött helt? Det är ändå bara reklam och man spenderar alldeles för lång tid med att bara scrolla igenom en massa skit. Det är väl lika bra det, för jag har inte tid för facebook om jag ska ha tid att följa all annan social media och tv jag dagligen vill matas med. Veckovis har jag ett flertal bloggar, podcasts och självklart serier som måste följas slaviskt. Missar jag detta blir jag stressad. Då är det som att de lagras på hög i mobilminnet och datorns hårddisk och destu längre jag väntar destu större är chansen att jag inte hinner se alla. För det vore ju hemskt om jag missade att en bloggare som jag följt i flera år bytt till ett nytt schampo eller ska förlova sig. Ja, ibland undrar jag vad sjutton det är som gör att jag intresseras så mycket utav andra människors liv? 
 
Nu till internetfenomenet jag inte kan leva utan... Youtube! Är det inte fantastiskt roligt hur vi svenskar hittar på svenska eller ska vi kalla det svengelska ord genom att lägga till ett a på alla engelska internetsidor och dess funktioner. Googla, like:a, attend:a, delete:a och min favorit Youtube:a. "Hur skalar man en mango?" "Jag vet inte, youtube:a det" Genialt! 
Youtube har en del nya och väldigt användbara funktioner. Det är nu väldigt lätt att följa kanaler man gillar och på det sättet har youtube blivit som en ny blogg som jag går in dagligen och tittar på. Jag följer inte så många än så länge men hittills är det en salig blandning utav humor, mode, bloggare och nöje. Här kommer några utav mina rekommendationer på spännande och roliga kanaler:
 
Vet inte om dessa herrar behöver en presentation. Alex Schulman och Sigge Eklund som mestadels gör en fantastiskt bra och rolig pod tillsammans, gör nu även sketcher. Kolla på "Psykologen". Himla roligt.  
Det må vara den torraste och tråkigaste humorn, men jag älskar videos när folk gör bort sig, söta barn som gör något tokigt, tjejer som ska se snygga ut och misslyckas totalt. Denna kanal samlar ihop det bästa nya upplagda på youtube varje vecka. Varje månad släpps en "best of the month" och de klippen är mina favoriter! 
 
Aussietjej med min smak av humor. Snabba och roliga klipp där hon driver med sig själv och andra på ett smart och inte för töntigt sätt som jag tycker de flesta på youtube lyckas med. Det här klippet var hög igenkänningsfaktor för mig! Jag hatar när folk inte uppskattar att man försöker ta en bra bild åt dem när de faktiskt bett en om det. 
 
Okej, ingen som känner mig behöver få panik. Jag är inte med barn och planerar inte att bli det inom någon snar framtid. Jag är bara sjukt intresserad av allt som har med graviditeter att göra. Det har jag alltid varit. Jag är ett sånt psykfall som nästan skulle kunna gå och köpa en gravidbok bara för att jag tycker att det är så spännande. Ett tag var jag nästan helt inne på att börja läsa till barnmorska för att få grotta in mig i ämnet helt. Men insåg rätt så fort att SÅ intresserad var jag inte. Hur som helst är detta en väldgt mysig serie där man följer tre tjejer som är preggo genom deras graviditeter. Alltså, klicka bara om du är gravid eller lika nördig som mig. 
Till top